Sida 262
SVBNSEA ALLMOQEDRÄETER. 2.
243
Bar man sorg efter någon nära anhörig, tillkom en bred hvit remsa eller en hoplagd duk, pannekläet, som knöts öfver hårfästet i pannan med en knut i nacken. Enligt en uppgift, hvars tillförlitlighet vi dock ej varit i tillfälle att kontrollera, lär man vid djup sorg någon gång burit munnakläe, en hvit duk, som täckte mun och haka samt knöts i ögla öfver hjässan. Säkert är emeUertid, att ett dylikt sorgplagg användts långt in på 1800-talet i TJnnaryds socken i Västbo härad.* Det är intressant att se, huru på 1540-talet samhällets mest uppsatta och högättade damer klädde sig i liknande dukar. Troels Lund berättar exempelvis, att den danska prinsessan Anna i hemgift fick sexton sådana mundukar af fint lärft, då hon 1548 flyttade tiU Sachsen.^ Som en allmän regel gälde, att den sörjande kvinnan skulle visa så litet som möjligt af sitt ansikte.
Så vidt vi känna, af-
lades pannklädet redan på
1820-talet, må hända något
tidigare, men de storasorg- 45. Bindmössa
klädena hafva bibehållits ^^"^ Skede sn, Östra hd Omkr. V» af nat. storl.
Ongin. 1 Nordiska museet.' långt is emot vår tid.
Alla dessa slags hufvuddukar köptes af »västgötaknallarne» och
voro mycket dyrbara. Sålunda kunde ett vackert bladkläde kosta
15 daler, i vårt mynt kr. 2,50, och ett stort sockerdukskläde ända
till 18 daler (3 kr.), hvilket på en tid, då en ordentlig piglön utgick
med högst 10 kr., måste betraktas som mycket penningar.
* Jfr 6. Djurklou: Unnarshoames Seder och Lif efter Lasses i LcLSsaberg anteckningar. Stockholm 1874. S. 16.
• T. Lxtnd: Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det 16:de Åarhundrede. I. B. 4. KJBbenhavn 1882. S. 180.
» Nr 33,648.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
