Sida 360
FÖRVlRP.
25
({>iiigsmal8B balk XIV), att hvarje vapenför man skulle ega svärd eller yxa, järnhatt, sköld, brynja och båge med tre tolfter pilar; och att dessa vapen voro tillverkade inom landskapet är väl mer än sannolikt. Äfven Olaus Magni berömmer (lib. VI, cap. VI) helsingesmedema, hvilka han säger i åtskilligt kunna täfla med Italiens, ja, dessa erhöllo t. o. m. af en så fordrande person som Erik XIV det vitsoidet att vara >ganska skicklige». Så småningom kommo de helsingska vapensmederna mer och mer att anses som kronans arbetare, och flere regeringshandlingar från medlet och slutet af 1500-taiet angå Helsinglands vapensmeder. Visserligen nämnas egentligen »rör» (eldgevär) och hillebarder såsom de vapen helsingesmederna levererade, men Nordiska museets hjälmsamling tyckes antyda, att äfven dylika skyddsvapen, åtminstone sådana af simplare slag, tillverkats inom landskapet. Hemsmidet af vapen fortfor i Helsingland till 1620, då ett kungligt påbud ålade vapensmederna att antingen inflytta till städerna eller blifva bönder.^ En fäkthjälm, angående hvars härkomst närmare upplysningar saknas, ådrager sig uppmärksamhet genom sin ovanligt grofva konstruktion och tyngd (bild 19).
18. Bägare af sllfver,
som tillhört bössmakargesäUerna i Stockholm.
1785.
Höjd 0,209 m.
* Se vidare P. H. Widmark: Beskrifning öfver Provinsen Helsingland. Upgala 1860. S. 283 o. f.
D. 1.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
