Sida 524
SAGOR, SÄGNER M. M. FRÅN FINNBTGDER OCH LAPPMARKER. 189
det barn, hon skulle föda, ända tills detta själft kunde lyfta yxan ur stenen, men sedan finge mjölnaren draga försorg om barnet bäst han ville. En tid förgick, och så födde hon en pojke, en helt liten en. Trots det att han syntes så liten och klen, drog han likväl i mjölnarens närvaro upp yxan ur stenen. Så blef han då dräng hos mjölnaren. En dag sändes han att hugga ved och att sedan trafva upp bränslet. Emellertid fann han alla jntoma för små. Han tyckte det var tur, då han hittade en gammal slö yxa, fälde med dennas tillhjälp ett träd med lång stubbe samt stälde sig sedan där bredvid och ropade: »Till vedtrafvar alt, till vedtrafvar alt!» Så skedde ock. Middagstiden kom han hem och sade sig hafva färdigt. Men nu blef mjölnaren arg och tyckte, att han var för gammal för skoj, och att pojken slutat alldeles för tidigt. Pojken svarade endast: >Far har så mycket ved, att ni får hålla på att köra hela vintern för att få hem den.» Nu gick mjölnaren till platsen och såg då, att en hel skogstrakt blifvit upphuggen.
Så var det en annan tonta, i Tärändö. Han var af mankön samt brukade äta upp alla piimä-bunkarna och skaffa ny surmjölk dit i stället. Emellertid blef husbonden i en gård förargad på det där och lade sig på lur i en ria. När resen nästa gång kom till gården, fick han två yxhugg af bonden — men han stöp ej i backen, utan sade helt lugnt: »Du ska ta en björkpåk, annars hjälper det icke!» Därefter började tonta hafva sin gång i ladugården, och där lade sig då husbonden i försåt med en björkpåk. Då resen kom, slog han till. Nu damp resen i golf vet, ropande: »Slå en gång till, slå en gång till I» Detta gjorde emellertid ej bonden, ty han visste, att resen då blefve lefvande igen. Så dog detta vidunder.
Förestående båda sagor afhandla två olika tonta-begrepp, af hvilka det ena synes identiskt med stallo, Ganandee {Mythol. fenn., pag. 90) öfversätter tonttu med husgud : en som gick och rustade i en gård om nätterna. Casteén {Nord. resor o. forahn.) förmodar ordet tonttu vara lånadt från svenskans tomte. Enligt sistnämda källa (III: 167) voro de enögda. Tkrändöberättaren har y. tonta, k. tontaa eller tontat.
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
