Sida 88
SKANSBN8 FESTER M. M. 73
gammal! Nej, Skansen ftr en gosseglad ungdom, som år för år, dag f5r dag ▼idgar sig och växer, växer med sina skogsdungar, hagar, gårdar, stugor, tjärnar, bäckar och alla dessa otaliga ting, som vår högt älskade Nord gifver från forntids minnen, från nutids lif och till och med från framtids utvecklingsrika möjlighet.
Skansen är oss kär, emedan den för oss in i vår gångna historia och låter oss med egna ögon i ramen af den verkliga naturen se våra älskade, hädangångna jftders lif i helg och söken, i krig och fred; dessa idoga, redliga, tappra och fromma män och kvinnor, utan hvilka vi icke vore det folk vi nu äro i detta underbart fagra och härliga land, som ännu aldrig kufvats af fiendehand, utan som varit de svears och göters från den tid, som förlorar sig i jordkulomas och offerlundarnas sagonatt, till den dag i dag är.
»Tfs ej af ^rens ära, en hvar har dock blott sin^ kan du ej spänna bågen, är han ej din> — det är också den maning Skansen med ett beundransvärdt pedagogiskt åskådningsmaterial inplantar i oss, och jag v^r uttala den meningen, att allas vårt, hela Sverges Skansen har varit en af de mäktigaste häfstängema att medvetet eUer kanske oftast omedvetet höja den fosterländska kärleken till offervillig gärning, att åt kommande släkter bevara hvad vi i verklighet, i saga och i sång fått i arf af hugstora fäder.
Då vi här uppe på bärgen se rundt omkring oss forntid och nutid utbredda i den underbaraste harmoni och samförstånd, tror jag dock ej, att någon i stort sedt ville, att det framfarna skulle manas fram ur det förgångnas graf för att åter få lif och gestalt bland oss. Nej, det är lyckligtvis icke så, att blott det gamla är fosterländskt, stort och skönt. Afven det nya, det kommande och ofödda, hör oss till, och detta förvärfva vi ej utan att med öppet öga och sinne lära af andra folk och andra förhållanden. Bet är icke blott Skansens naturliga läge i vår hufvudstad med dess stora, framåtsträfvande utveckling, som talar härom för oss, utan hvar och en, som närmare beser Skansens sevärdheter i detta ords mest sägande mening, han finner den ena fingervisningen efter den andra för framtidens odling, så vid som utsikten är från Bredablicks tinnar, så djup som fjärdarna vid Skansens stränder, då höstkvällens stjärnor glimma i djupet.
Ja, kära landsmän, då vi beträda Skansen, är det icke, som om vi beträdde ett helgadt område, så heligt, att äfven jordelifvets naturliga fröjder och den oskyldiga glädjen i alla dess former få samklang och harmoni med kyrkspiroma, klockklangen, psalmsången och — grafven; grafven, som snart skall innesluta stoftet af den outtröttliga, älskande själ, som dragit in i evighetens omätliga rike?
Skansens klockor ha sändt honom liksom andra af våra stormän sin sista hälsning — det är folkets serafimerringning öfver sina store döde!
Digitized by VjOOQIC
Källa: Internet Archive ·
