Sida 21
GNIDSTENAR I NORDISKA MUSBET. 21
Härtill kommer vidare, att de å ena sidan, framsidan, för så vidt de ej ftro förvitrade, alltid äro glattpolerade — å björköfyndet är åi«ddan därtill snarare knllrig än plan — och slutligen deras i ögonen fallande likhet med våra svenska gnidbräden. Är denna förslagsmening riktig, kan det emellertid förefalla anmärkningsvärdt, att gnidstenar så ytterst sällan påträfPats till sammans med plattorna i fråga. Emellertid kan denna omständighet dock lätt förklaras. Såsom förut antydts, hafva gnidstenar af trä eller någon hård stenart varit i brak intill våra dagar, och utan tvifvel hafva de i denna form förekommit i ännu större omfattning under järnåldern, då glasstenarna med all säkerhet hörde till sällsyntheterna. I de fall, då gnidstenar nedlagts i grafvar, hafva de af trä snart förmultnat — det är endast under mycket gynsamma omständigheter, som träsaker från en så aflägsen tid som den ifrågavarande blifvit bevarade intill våra dagar — och en sten, äfven om han är något bearbetad eller sliten, kan lätt blifva förbisedd, hälst om finnaren, såsom vid tillfälliga fynd ofta händer, icke är en fackman.
PER GUSTAF VISTRAND.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·