Tillbaka Read Runeberg

Meddelanden från Nordiska museet. 1897-1903

Originalsida 20
Originalsida 20
Originalsida 20
Originalsida 21
20–21

Sida 20

20 GNIDSTBNAB I NORDISKA MUSBET.

I sammanhang med gnidstensfynden i våra jämåldersgrafvar böra vi äfven påpeka ett slags egendomliga benskifvor, som stundom hittats i grafvar från samma tid och som möjligen stå i någon förbindelse med gnidstenarna. De hittills tillvaratagna äro alla af hvalben, fyrsidiga och tämligen tjocka med en höjd växlande mellan 38,5— 21 cm. och försedda med ett genombrutet, af djurhufvuden siradt öfverstycke. Hit torde kunna föras ett i den ofvannämda kvinnografven vid Halsan hittadt fragment af en större platta af hvalben, som dock var så angripen af tidens tand, att man omöjligen kunde närmare bestämma hennes ursprungliga form och storlek. Lyckligtvis har man från andra fynd till sammans nära ett tjugutal liknande skifvor^ — däribland en, som påträffats i en kvinnograf på Björkö -— hvilka äro mer eller mindre väl bevarade. Med hänsyn till deras bruk och bestämmelse hafva olika åsikter uttalats: dels, att de varit väfredskap, motsvarande en senare tids väfskedar och bandgrindar, dels, att de brukats som tallrikar. Huru de skulle kunnat tjäna som väfredskap, torde svårligen kunna visas; sannolikt har denna gissning framkallats af den omständigheten, att de några gånger hittats till sammans med väfspjut, ett slags spjutformiga väfbommar, med hvilka väften inslagits i ränningen. Hvad åter tallriksteorien angår, har denna mera skäl för sig. Dessa äro emellertid ej så bevisande, att vi obetingadt kunna sluta oss till denna åsikt.

Omständigheter kunna nämligen anföras, som tala för att de snarare användts såsom gnidbräden eller underlag vid glättning af linnedukar och klädplagg, på samma sätt som de här ofvan påpekade gniefjälarna från Skåne, än som tallrikar. Vi vilja i korthet nämna de skäl, som synas oss gifva stöd for ett sådant antagande. Först och främst visa fyndomständigheterna i de fall, där uppgifterna äro med full säkerhet kända, att benplattorna i fråga tillhört en kvinnas grafgods, och att de vanligen funnits till sammans med redskap för kvinlig husslöjd, såsom väfspjut, sländtrissor och en gång, såsom förut anförts, till sammans med en gnidsten af glas.

* Se Det kongelige norske videnskahers selskabs skrifter 1899. 9. K, Rygh: Spredte meddelelser fra oldsag samlingen. Trondhjem 1900. S. 12 o. f.

Digitized by

Google

Källa: Internet Archive ·