Sida 457
STUDIER RÖRANDE STORKYRKANS SANKT JÖRANSORUPP. 215
rustning visar sålunda på åren före 1500. De uppslitsade ärmarna, som bland annat bäras af en soldat i anklagelsescenen (bild 24), uppträda knappast förrän efter 1480, o. s. v. De sålunda vunna gränserna stämma också med det gamla antagandet, att Sten Stures och fru Ingeborgs båda vapensköldar höra till sammans med de sex relieferna.
På grund af det föregående synes det mig tämligen gifvet, att vi inom Storkyrkan ega ett konstverk med ämne hemtadt ur St Jörans legend, stiftadt inom 1400-talets två sista årtionden antagligen af Sten Sture och Ingeborg Tott. Om detta antagande — såsom jag, tiUs motsatsen ådagalägges, känner mig böjd att tro — är riktigt, framställer sig nödvändigtvis frågan, i hvilket förhållande stod detta verk till det stora St Jöransmonument, som vid samma tid (1489) och af samma donatorer uppstäldes i samma kyrka?
Till den stora St Jöransstatyn i Statens historiska museum hör äfven en reliefplatta, iniUld å framsidan af den sockel, på hvUken prinsessan knäböjer. Denna platta framställer, huru St Jöran efter striden med draken låter bygga en kyrka i den räddade prinsessans stad.^ Helgonet har här samma drag och bär samma rustning som på de ofvan omtalade storkyrkobildema. Stilen är den samma, måtten ungefär lika och plattan liksom de sex i Storkyrkan upptill krenelerad. Det förefaller sålunda som gifvet, att de senare måste vara arbetade i anslutning till de förra eller tvärtom. Och då det knappast är troligt, att samma personer låta utföra två votivbilder åt samma helgon i olika delar af samma kyrka, synes det i högsta grad antagligt, att våra sex reliefer stått i något slags samband med den stora statyn. Kanske hafva de varit placerade som figural omering öfver St Jörans altare och afsett att återgifva scener ur hans martyrium, under det att den stora ryttargruppen och hans reliefer (ty på prinsessans sockel finnes plats för flere, nu förlorade) skildrade drakstriden och därmed förknippade händelser? Kanske ornerade våra plattor ett skrank, som afskilt ett möjligen befintligt St Jöranskor från den öfriga kyrkan? Intet af detta är möjligt. Ett altarskåp kunna de svårligen tillhört. Virket i reliefernas omramning är därtill för groft. Och då reliefraden för ett hälft
^ Ztcgenda aurea. Pag. 261.
Digitized by
Källa: Internet Archive ·