Sida 200
Uttalsbeteckning
UTTALSBETECKNING.
g utläses som g (aldrig som j); k » » k (aldrig som tj); o » » ett ljud mellan o och u; w » » o-ljudet i svenskt bo; J betecknar sje-ljud; 5 » äng-ljud; 3 » sista ljudet i svenskt gosse; th » det engelska t-ljudet i think; ch betecknar de tyska ch-ljuden i ich och ach; ' öfver en konsonant anger, att ljudet är tonande (»lent»); ~ » » vokal » » » » nasaleradt; ~ » » » » » » » långt; » » » » » » » » kort; ' efter » » » » denna stafvelse har hufvudtonvikten; ^ förenande två vokaler anger, att de bilda diftong.
Källa: Project Runeberg ·
