Sida 101
Liestöl, 2. Knut
anses vara vårt lands främste nu lefvande psalmkännare och har särskildt på Wallin-forskningens område gjort betydande insatser, hvarjämte han utgett förträffliga essaysamlingar. Af hans skrifter märkas den psalmhistoriska öfversikten Den svenska psalmboken (1910; 4:e uppl. 1920), Johan Olof Wallin (1912), Wallins läroår som psalmdiktare 1806—12 (1916), Kyrka och dikt (s. å.) och Vox angelica (1918). I "Nya psalmer" af 1921 har han författat n:r 584. E. N. S—g.
Skiss af Lièges befästningar. *Liège skrifves officiellt Liége. 1. Provinsens areal uppges officiellt till 2,898,11 kvkm. 869,246 inv. (1922). — 2. L. hade vid 1923 års ingång 165,664 inv. Staden omgafs 1888—92 af en fortgördel enligt af Brialmont uppgjord plan och förvandlades sålunda till en modern lägerfästning. Af äldre befästningar kvarstodo citadellet och fort La Chartreuse (se skissen). Ingen enceinte uppfördes, något som sedermera kom att inverka menligt på fästningens försvar. De nya forten voro till antalet 12, 6 ö. och 6 v. om Maas. Afstånden mellan stadens utkanter och forten växlade mellan 7 och 9 km. Forten Boncelles, Fléron och Barchon ö. och Flemalle, Loncin och Pontisse v. om Maas voro af den större typen, de öfriga af den mindre. De förra hade 2 pansartorn, hvartdera för en 21 cm. haubits, 2 15 cm. kanoner i 1 torn, 4 12 cm. kanoner i 2 torn och några mindre pjäser. De senares tunga artilleri utgjordes af 1 21 cm. haubits i torn, 2 15 cm. kanoner i 1 torn samt 2 12 cm. kanoner i 2 torn. Forten voro vid Världskrigets utbrott så till vida otidsenliga, att pansar- och betongkonstruktionerna voro beräknade att motstå det vid tidpunkten för deras byggnad i bruk varande jämförelsevis svaga belägringsartilleriet (hufvudpjässlag: 15 cm. haubitser), men ingalunda tyskarnas och österrikarnas tyngsta artilleri 1914 (42 cm. haubitser och 30,5 cm. mörsare) med mångdubbelt kraftigare verkan. Några permanenta mellanverk funnos icke. Besättningsstyrkan utgjorde omkr. 30,000 man under befäl af generallöjtnant Léman (se d. o. Suppl.), som fästningens kommendant. Tyska Maas-armén, som fått i uppdrag att betvinga den strategiskt viktiga fästningen, räknade omkr. 40,000 man, med ett mycket kraftigt belägringsartilleri, flygare och luftskepp, under general v. Emmich (se Världskriget, sp. 158). Redan 5 aug. 1914 stod armén framför L. och gick omedelbart till anfall, hvilket dock afslogs med stora förluster. Sedan försöket att genom öfverrumpling intaga fästningen sålunda misslyckats, öppnades den 6 artillerield mot forten å östra fronten, hvilken fortsattes dag och natt t. o. m. den 9. Samtidigt pågick infanterioch ingenjöranfallet. Sistnämnda dag hade alla försvarsverk å nämnda front samt fort Pontisse v. om Maas — samtliga mer och mindre sönderskjutna — kapitulerat eller stormats. Dessutom hade själfva staden och citadellet besatts, det senare genom en djärf, af general Ludendorff utförd kupp. Artilleribeskjutningen fortsattes 11—15 aug. och riktades då mot forten v. om Maas, af hvilka det ena efter det andra måste ge sig. Slutligen sprang fort Loncin, i hvilket kommendanten befann sig, i luften genom explosion af ammunitionsförrådet. General Léman påträffades af tyskarna sanslös under fortets spillror och togs jämte de få öfverlefvande af besättningen till fånga. Sedan fort Hollogne omedelbart därefter gett sig, var hela fästningen i tyskarnas våld den 16. De belgiska fälttrupperna (3:e arméfördelningen och 1 inf.-brigad), som utgjorde hufvuddelen af besättningen, hade dessförinnan aftågat och förenat sig med fältarmén, så att antalet fångar inskränkte sig till omkr. 4,000. H. J—dt.
Liekkiö, myt. Se Mytologi, sp. 168.
Lieksa. 1. Kyrkoby och betydande handelscentrum i Pielisjärvi socken, Kuopio län, Finland, invid järnvägen Joensuu—Nurmes. L. skall i snar framtid bli köping. Invid L. var den forna staden Brahea belägen. — 2. Älf (fi. Lieksanjoki), upprinner i ryska Karelen och utfaller i Pielisjärvi sjö i Finland. 1 o. 2. O. B—n.
Lielahti (sv. Lielax), sulfitcellulosafabrik i Ylöjärvi socken invid Tammerfors stad, Tavastehus län, Finland, grundad 1913—14, tillhör A.-b. J. W. Enqvist (akt. kap. 2,4 mill. mark). Årsproduktion 18,000 ton. O. B—n.
Lien, lat., anat., mjälten (se d. o.).
*Lienhard, F., blef 1911 professor. Af L:s många senare verk må nämnas berättelserna Der einsiedler und sein volk (1915) och romanen Westmark (1919).
Liepaja, lettiska namnet på Libau.
*Liern y Cerach, R. M., var född 11 april 1832 (ej 1833) och dog 25 nov. 1897 i Madrid.
Liestöl. 1. Lars Knutson L., norsk jordbrukare och politiker, f. 13 juni 1839 i Aaseral, d. 15 dec. 1912 i Kristiansand, började sin bana som vallpojke, lärde sig på egen hand t. o. m. främmande språk, fick anställning som kontorsbiträde på fogde- och sorenskriverkontor samt blef 1866 länsman i Bygland i Setesdalen, där han från 1870 egde en gård. L. var 1874—88, 1898—1903 och 1906—12 stortingsman för Nedenes amt (nu Aust-Agder fylke) och därunder odelstingets president 1900—03 och 1906—12. Han var en af vänsterns mera framträdande män och tillhörde mars 1888—febr. 1889 Johan Sverdrups ministär. L. var en ifrig "målman", kännare af skotsk folkdiktning och duktig föredragshållare. — 2. Knut L., den
Källa: Project Runeberg ·
