Nina

65

— den af naturen rätt bastanta drottning Elisabeths vertagadin och pufTärmar fordrade plats — och de tre herrarna togo en droska. Ute i tamburen svepte farbror Ernst Gustaf pälskappan omkring Nina, medan Marek satte bottinerna på henne. Då hon hela tiden kände sig så blyg, att hon bara kunde se ned för sig, var det naturligtvis hans ögon hon mötte.

Farbror Ernst Gustaf dansade inte, det visste Nina, men hon hyste någonstädes i en vrå af sitt hjärta — en bestämd förhoppning att doktor Marek skulle bjuda upp henne. Och fastän hon

— naturligtvis — icke sade ett ord om, att hon kände sig besviken, så anade

— naturligtvis — den sluga moster Cecilia det.

»Stackars doktor Marek,» sade hon och lyfte litet på pälskappan, »han tycker nog det är ledsamt i afton att icke dansa.»

»Hvarför dansar han inte?» frågade Nina hastigt, oroligt. »Han dansade ju hemma hos oss här om dagen.»

»Det var också mycket oförsiktigt af honom, lilla Nina,» svarade moster Cecilia mildt förebrående, liksom om det

5. — Mailing.