Nina

K)

sig, att 'en mor' besitter! Som om jag egentligen kunde göra det allra ringaste för Nina annat än hålla ordning på hennes kläder, lära henne äta med gaffel och hålla gränslöst mycket af henne!»

Ninas far tog åter fatt på sin tidning. Han svarade saktmodigt ironiskt :

»Du vet, att när du är så pessimistisk, tjänar det inte till något att tala med dig.»

Fru Märta suckade och teg. Hon visste mycket väl, att hon nu hade kastat en brand i hans själ, h vilken icke ens 'Handelstidningens' artikel om översvämningarna vid Dalälfven kunde släcka. Efter fem minuter såg Albert upp och sade retligt:

»Jag vet verkligen inte, hvad som fattas i Ninas uppfostran. Hon är då lika kunnig som de flesta af sina jämnåriga — om inte mera ...»

»Det är inte det,» sade Ninas mor öfverlägset. »Älskade du — det är ju inte det. Men vi ha skämt bort henne här hemma . . .» Det var af pur diplomati fru Märta sade »vi» — i sitt innersta tyckte hon, alt Ninas far ensam har ansvaret för, att flickan var så bortskämd.