Nina

18

tal om? . . .» Han såg ängsligt misstänksamt upp på sin hustru.

»Jag har gjort livad jag har kunnat för att afstyra det,» sade hon gåtfullt. Och hon tillade med en half suck:

»Jag vet ju själf hvad det vill säga att bli för tidigt gift!»

»Men Märta ...» mumlade han förebrående — hälft förvånad. »På det sättet har du ju aldrig talat förr.»

»Nej . . . Och du skall heller inte bry dig om det» kom det litet hysteriskt, midt emellan gråt och skratt. »Jag har varit lycklig på mitt vis — det vet du nog. Men . . . men ... Nina skall ha lof att se världen, få tillfälle att bli riktigt utvecklad . . . Hon skall ha händerna fulla af möjligheter och hon skall få välja ...»

»Och om hvarken du eller jag bli nöjda med hennes val? ...»

»Hvarför skulle vi inte bli nöjda?» frågade fru Märta sangviniskt. »Jag vill ju bara, att hon inte skall gå och kasta bort sig på den förste bäste, som råkar tycka om henne.»

»Men kunde det inte hända, att den förste också vore den bäste?...»