Sida 42
F\et var en sådan där vårdag, då det alls inle är vår ännu. Inte på jorden åtminstone, ty där är allt grått och svart och visset och brunt ännu; men ibland, strax efter en strid regnskur, kan en sned solglimt plötsligt bryta fram bakom en mur af moln, upptornade öfver hvarandra i grått och svartblått och mörkviolett. Och i samma ögonblick äro alla träd obeslämdt bruna eller aningsfullt gröna eller svagt ljusgula — hvad det nu kan vara för en färg. Nästa sekund är skenet borta igen — borta med solen — och skogskantens toppar stå där åter lika vinterligt döda och mörka.
Men marken är mjuk, full af vatten, hjulspår och ram no r, och midl ibland
Källa: Internet Archive ·
