Nina

43

det vissna torra gräset från i fjor spirar den duniga, bladlösa tussilago fram som en liten gul stjärna.

Nina hade fått följa med hushållerskan ut till kommendörens landställe i Vedback. Medan fröken Anderson inspekterade rummen, skänkarna och linneskåpet samt tillagade den välbehöfliga kaffetåren, stod Nina och latades och stirrade ut of ver trädgårdsgrinden.

Hon var inte vid godt humör i dag och så var hon hemsjuk — det blef hon alltid, när något gick henne emot. För det första hade hon sannerligen inte haft den ringaste lust att fara ut på landet i dag — sitta och skramla på tåget ihop med gamla fröken Anderson, som hela tiden sög på karameller eller choklad och envisades få tala om hela sin enformiga lefnadshistoria för en medpassagerare, hvilken, medan hon ansträngde sig att höra på, samtidigt oupphörligt måste svara på två högst oroliga barns frågor. Också ett nöje! .Men det var naturligtvis bara för del, att moster Cecilia inte ville ha henne — Nina — med på sin visit hos gamla fru Marek, som hon skulle skickas hit. Därför hade hon — moster