Sida 77
»Ja, sade han helt långsamt. Cecilia, som åter fördjupat sig i dagens nyheter, såg han icke på — hon hade nu åstadkommit all den skada, hon var kapabel att göra honom, och var honom hädanefter likgiltig. Han satte sig på den tomma stolen vid sidan af Nina och böjde sig fram emot henne — hans allvarliga, underligt koncentrerade blick vek icke från hennes ansikte.
»Tänk då!» sade flickan bara och smorde omsorgsfullt smör på det rostade brödet. Dylika antediluvianska historier kunde tydligen icke riktigt intressera henne.
Ernst Gustaf reste sig åter upp från sin plats — långsamt. Ingen af damerna märkte, att han nu var en smula blekare än vanligt. Nina åt med god aptit och hennes moster vände tidningen.
Efter en stund sade Ernst Gustaf med sin vanliga ton:
»Jag har nästan beslutat att begagna mig af det vackra vädret för att fortsätta min resa till Berlin. Jag...»
»Men Ernst Gustaf då I for fru Waldorf chockerad upp. »En sådan idel... Du stannar då åtminstone öfver var
Källa: Internet Archive ·