Sida 115
har Saxo (I pag. 279 ff.) tecknat honom under förklädnaden af den rent mythiske konung Huglet, som i Ynglingasagan kallas Hugleik och i angelsaxiska sagor Hygelac. Huglets saga är lokaliserad till den gröna ön (Hy-vörn-land, Hybemland, Irland).
För att utsträcka danernas välde till denna ö, drog den danske kämpen Hake (Thorsbegreppet) dit i sällskap med Starkad, naturkämpen, naturskalden, fritänkaren, om hvilken mera längre fram. Der herskade vid den tiden (ca tempcstate, den tidsåldern eller den årstiden) konung Huglet. Det heter om honom, att han hade en rik skattkammare, men var så snål, att när han skänkte bort ett par skor, tog han först remmarna ur dem, och derför skördade han vanligen hat till tack. Mot så kalladt hederligt folk var han icke gifmild, men omgaf sig med en hop af skådespelare och gycklare (Ynglingasagan säger: »lekare, harposlagare, gigolekare och fidlo-spelare>, vårens sångfoglar!). Med dem umgicks han förtroligt, dem smekte han, och de smickrade honom. I detta konungens förvekligade följe funnos blott två kämpar af pröfvad mandom, nem-ligen Oegat och Svipdav (månen och vårsolen!), »hvilka voro framstående genom den synbara glansen af sina krigiska bragder, liksom ädelstenar i en sophög (veluti gemmæ stercoribus insitæ)». Ensamt de voro försvarare för de kungliga skatterna!
När nu striden börjat mellan Hake och Huglet, skyndade hela hopen af gycklare, »hos hvilka själarnas lättfärdighet alstrat kropparnas oståndaktighet», att bryta slagordningen och brådt taga till flykten. På ett skamligt sätt betalte de sin konungs frikostighet. Blott Gegat och Svipdav höllo stånd och tedde sig såsom tappra hjeltar. Men Hake tillfogade Gegat ett så svårt sår i bröstet, att det yttersta af lefvem blottades! Nu vände sig Starkad emot Gegat, men fick af honom ett så känbart slag å skallen, att, såsom han framhållit i en af sina egna sånger, han aldrig råkat ut för en bedröfligare plåga h Ty väl hopsyddes den sargade hårsvålen, men under den gömde sig ett blånande sår, som öfvergick till smittsam varbildning.
Emellertid stupade Huglet i striden, hans folk flydde, och dem af gycklame, som Starkad lyckades tillfångataga, basade'han med ris (qväste dem till tystnad!), ty han ansåg det lämpligare att mot detta »pratmakaregarde» (in scurrarum agmen) genom en
' Äfvcn fritänkaren har sina mångriller, dem han ej kommer ifr&n.
Källa: Project Runeberg ·
