Tillbaka Read Runeberg

Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga

Originalsida 90
Originalsida 90
Originalsida 90
Originalsida 91
90–91

Sida 90

Såsom sjöfartens gud ingick Njord tidigt fostbrödralag med Höner (hos Saxo kallad Liser, Lyser) och går med honom att bekriga Locker (Loke).

Högst märklig är hans fejd med Toste och Kall (Tosto och Collo, hetta och regnrusk, eller röta och blöta). Berättelsen om dessa två pirater, hvilkas göromål är att gapa öfver tafvelspelet samt komma i trätor och slagsmål, förklarar betydelsen af namnet gepider eller gepa-ider, af Jordanus benämnda Gepanta (af ge, gae väderlek och panta slå vad om). De spela med tur eller otur om den växande grödan, medan åkerbrukaren ängslas derför, om röta eller blöta skall förderfva den! En bildframställning af dessa två spelare förekommer å det ena slesvigska gullhornet, hvarest den lömske Loke sitter lurande under tafvelbordet. Härjemte äro afbildade ormarna Regin (vipera) och Fafner (angvis) och mellan dem Loke i Laxskepnad. Ofvan Fafner den s. k. ärilsormen. De båda stora ormarna äro begge stungna.

Femte bältet å 1639 års Slesvigska gullhorn.

Hading-Njord trifdes icke rätt väl tillsammans med sin hustru Skade. Allbekant är den vackra eddasången:

Njord qvad:

Leda äro mig fjällen, fast ej länge jag var der, endast nio nätter: ulfvars tjut tycktes mig styggt vara mot sången af svaner.

Skade qvad:

Sofva jag ej kunde å sjöstranden för den flaxande fogelns skri,

Källa: Project Runeberg ·