Sida 89
och munr minnesgod). Denne Jörmun omskrifves äfven med namnet Adils (Athislus af aþili rätt målsegande, Grågåslagen). Adils utkräfde hämd genom att dräpa Vidars och Vales fader, då kallad Frovin (Frovinus, frövännen eller Fröjs vän, Oden sjelf), och han yfde sig mycket öfver denna seger. Emellertid rufvade Frovins söner öfver vedergällning. När de icke sågo sig i stånd att hämnas öppet, gingo de förklädda till Adils och insöfde honom i säkerhet, till dess de funno den lämpliga stunden vara inne att utmana honom. Adils, som förlitade sig på sin styrka och trodde sig kunna öfvervinna dem, erbjöd dem dock förlikning och guld samt ville skona deras ungdom. De nekade. Han gick då till strid, först med Vale. När denne syntes vackla, ingrep Vidar försåtligt och emot kämpareglorna samt gaf Adils banesår. Denna händelse omtalas särskildt i Eddans slutsång, Solsången str. 19—24. Jörmun-Adils kallas der Sörle den godtrogne, och de båda haddingarna nämnas Vigulfvarna. De sägas hafva ridit i rygjardal (hämdedisens dal), hvilket åter i Ynglingasagan omskrifves med den förtäckta antydningen, att Adils föll af hästen (sin käpphäst skrytet och sjelftilliten!) och dervid miste lifvet vid ett disablot.
Slutligen och fram emot tiden för hedendomens upplösning framställes Vidars och Vales sista inbördes kamp, hvarvid den förre höll på att klösa den senare till döds. Men Vale räddade sig undan och öfver till kristendomen. Så ock Vidar sedermera. Ty efter ragnarök skola de begge bröderna bebo gudarnes heliga grund, när Surts låge slocknar.
*
Nu något om Njord, hans hustru, barn och mågar. Han symboliseras med en galt, en björn, svanen, vildgåsen och fiskmåsen. Hela hans historia är hos Saxo uppfyld med snillrikt affattade åkerbrukssagor. Af »den gamle enögde» lärde sig Hading-Njord att svinfylka sin här: denna slagordning är helt och hållet hemtad från jordodlingen, hvars idkare på en gång skjuter tio pilar från bågsträngen (tionde kornet!).
Den gamle vise förutsade honom, att han skulle omkomma, icke för fiendehand, utan genom ett sjelfvaldt dödssätt, och förbjöd honom att »sätta det nära liggande framför det aflägsnare». Nåväl, krämaren gör så. Hans gud likaledes.
Källa: Project Runeberg ·
