Sida 88
som från verldsträdets rot tränger upp till stam och grenar samt afsätter sig i årsringar, i knoppar och bladverk.
Vale, den som behåller valplatsen, Odens son med Rind (jorden i vinterdrägt), är den om hösten vissnade och multnade fruktskörd, som håller lifvet qvar ofvan jord under vinterdvalan och vid vårens ankomst bådar solguden Balders uppståndelse och återkomst från Hels rike.
Dessa bröder hade strid med hvarandra, men försonades och ingingo ett fast fostbrödralag att hämnas den ene den andres död och hafva gemensam egendom. När den ene fölle, skulle den andre gå in till honom i hans graf och vara der i tre dagar, men derefter återgå till sin lifsgerning. Vale föll i våren, vid vårdagjemningen, och dök ned i hafvet. Vidar var då hos honom i tre dagar, steg sedan upp ur underjorden och är sedermera styrman å jordens stora fröskepp Skidbladner i dess sommarprakt. När Vidar åter föll om hösten, vid höstdagjemningen, var Vale hos honom i tre dagar, steg sedan upp ur hafvet och höll sig tappert å det afröjda fröskeppet under det hotfulla mörkret, till dess han såsom ljusnande vårgryning vann sin seger och utförde hämden å Höd för dråpet å Balder. Detta är både vackert och på flerfaldigt sätt åskådliggjordt i hällristningarnas bilder. Brödernas symboler äro den spjutförande narhvalen, den glupske sälhunden, samt den hornstolte elgen.
En sådan lifslott vardt de två unga kämparna beskärd af gudarna, och vinterjätten Tjasse, som herskar mellan eftersommar och vår, kastar ut till dem såsom segerpris två gånger sex sammankopplade ringar af guld, lika många som månaderna i året. Derföre kallas han ock ringslungaren.
Vidar och Vale förnya årligen sitt inbördes kif, sin försoning och sitt fostbrödralag. De äro ömsom i fejd med vissa gudamakter, ömsom i vänskap med dem, men gå städse sin fader Odens ärenden. De uppfostra den unge Fröj, men främja då ett yppigt och utsväfvande lif i hans hofgård. Deras ethiska hållning är hos Saxo allt annat än höjd öfver tvifvel. Ja, de begå mot en sin fiende en handling af trolöshet, som blifvit svårt brännmärkt och satt dem i vanrykte. Saken var följande:
När Vale till hämd för Balder dräpte Höd, låg blodshämden hos dennes broder, Tyrs andre son Jörmun (jörmunr af jara strid
Källa: Project Runeberg ·
