Sida 123
OM MYTHSPRÅKET OCH MYTHKÅLLORNA.
Det program för min mythforskning, som jag framlade i mina Eddastudier, det vidhåller jag, ty jag har vid fortsatta undersökningar funnit förnyade bekräftelser derå. Jag yttrade bland annat sid. 33:
»Frågar man åter om de gamla gudaföreställningarnas härkomst och utbildning, så måste jag för min del svara, att de ega urfränd-skap icke blott med de helleniska och helleniskt-romerska myth-bildningama, utan äfven med alla de ariska folkens. Och detta gäller icke endast med afseende å sjelfva gudabegreppen, utan också med hänsyn till vissa stamheroer.
»Men ett är att söka utforska och bestämma fornmythernas innehåll i förhållande till sjelfva den religiösa kulten; ett annat är att lära känna dem och deras formbildningar enligt eddasångerna. Ty sedan tänkare och skalder tagit mythbildningen om hand, hafva de utpräglat de i folktron lefvande gudagestalterna genom en långt drifven, ofta fin och sinnrik natursymbolik, på samma sätt som helleniske skalder och konstnärer sades hafva skapat Hellas’ gudar. I betraktande häraf ligger stor vigt uppå att söka genomskåda och förklara eddadiktemas natursymbolik för att utsöndra hvad som blott är skaldebild och utgör en historierande tillämpning af guda-mytherna, men aldrig lefvat i folktron annat än som fortplantad saga eller sång.»
De gamla hedningarne fattade utan allt tvifvel sina gudar såsom lefvande och handlande personer, hvilka osynliga stodo bakom de synbara naturkrafterna eller uppenbarade sig i elemen-terna, i årstidernas vexling, i ljusets kamp med mörkret o. s. v. Dessa gudomligheter voro visserligen mycket ofullkomligt uttryckta
Källa: Project Runeberg ·
