Sida 180
19. När tre nätter voro qvar till sommaren, gick Hjalmter till Hervör. Hon sade, att tiden vore inne för stallbrödernas af-resa och upplyste, att konung Hunding vid denna tid plägade sofva sex dygn och då få sig många vigtiga och förborgade ting uppenbarade. Hjalmter tackade henne, och man gick att om aftonen säga Hunding farväl. Han anade sin s. k. dotters råd. För resan vore intet hinder.
Tidigt följande morgon gick Hjalmter att taga afsked äfven af Hervör, och han inbjöd henne att följa sig. Men hon nekade, ty det vore farligt för dem. Stallbröderna gingo om bord på sina skepp. Men Hord gick åstad, tog Hervörs hela gulltorn, med henne sjelf innelyckt, och bar det om hord på sitt skepp. Derifrån kom hon sjelf om bord hos Hjalmter, ej längre ovillig mot samfärden. De lade ut på hafvet. När land ej längre syntes, uppkom på femte dagen en fullkomlig vindstilla. Hunding, som redan visste om livad som skett, hade framtrollat den.
20. Hunding-Oden, som vaknat, hade nu tagit sig skepnad af en stor liästhval (hrosshvalr, antagligen den stora fenhvalen eller den grönländska bardhvalen menas här såsom symbol) och lade sig med sina sprutbränningar och hotfulla åtbörder mot skeppen. Hord mente, att detta var den skepnad, som han för sin del minst tyckte om, och lät af fosterbröderna gömma sig och öfvertäckas med kläder i kölrummet, med önskan tillika att de icke skulle nämna hans namn, så länge hvalen var synlig.
Kort härefter sågo fosterbröderna undan deras skepp ränna ut mot hvalen en delfin (skéljimgr, tumlare, antagligen delfinus delfis), och från skeppet, der Hervör var, en vacker späckhuggare-hona (vagna, gladiator orca). Dessa två anföllo käckt den väldige hvalen. Striden blef vådlig. Hjalmter sade då; >huru kan jag någon annan gång hafva mer behof af Skinnhufva och Vargeysa än just nu, att de måtte komma och hjelpa oss». När han utsagt detta, syntes två gamar med jernnäbbar och jernklor komma flygande, slogo ned på hvalen och klöste honom våldsamt. Äfven Hjalmter och ölver lijelpte till genom att stinga honom med sina svärd.
Striden slutade med hvalens undergång: han sjönk i djupet. Gamarna aflägsnade sig, men flögo då långsamt och lågt.
Hjalmter och Ölver aftäckte nu den gömde Hord. Han syntes — våt! Man gick till Hervör. Hon låg afsviinmad och i vanmakt,
Källa: Project Runeberg ·
