Tillbaka Read Runeberg

Nordisk mythologi. Gullveig eller Hjalmters och Ölvers saga

Originalsida 227
Originalsida 227
Originalsida 226
Originalsida 227
226–227

Sida 227

Au (Fas. I, 363 ff.) få vi veta åtskilligt om Ivar, huru han på ett dubbelt svekfullt sätt gifte bort sin dotter och undertryckte sina egna fränder. Maktlystnad var hans förherskande lidelse, och han ville göra sig till konung öfver alla konungar. Hans namn Ivar torde betyda i-vart, den som iklädt sig sjelfvisk tillförsigt, eller möjligen yf-årr, den förhärdade.

När han slutligen for i hämad österut till Karjalabotten, kåri-ala-botn det stormaflande djupet, som äfven kallas den trollska eller iinnska viken, så hände bland annat, att han fick en mycket elak dröm, der han låg under tältet på halfdäcket af sitt skepp. Han tyckte sig se en stor drake, åtföljd af en mängd små fog]ar, komma flygande från hafvet. Men i nordost (nordvest?) uppväxte en stor sky, med hvilken följde så mycket regn och stormväder, att det förekom honom som om alla skogar och hela landet öfver-svämmades af det vatten, som regnade ned. Dermed följde äfven thordön och blixtar. Draken närmade sig, tjockt mörker inföll, och det rasande ovädret gick vester och söder om allt det land, som Ivar egde. Tycktes ock hans skepp vara förvandlade till hvalar, som rände ut i hafvet.

När Ivar vaknade om morgonen, lät han kalla till sig sin fosterfader Hord — vi känna denne Ludas älskare — för att få sin dröm uttydd. Hord sade sig vara för gammal för att kunna skönja drömmars betydelse. Han stod på en klippa ofvanför ändan af landningsbryggan, men konungen låg å skeppsdäcket och öppnade tältflikarna, när de talades vid. Konungen var mycket tungsint och mälte: gack hit å skeppet, Hord, och uttyd min dröm! Hord sade sig icke skola gå om bord; och tarfvas icke — tilläde han — att uttyda din dröm, ty sjelf lärer du veta hvad han månde betyda, och är rätt mycken vån, att kort tid är att förbida

Källa: Project Runeberg ·