Sida 76
Första akten i det mythiska skådespelet Odens och Mimers eller andens och den sinnliga naturens kamp med hvarandra var denna (Saxo I, pag. 23). När Sköld-Allvalde var tolf år gammal, fick han följa med på en jagt och mötte då en stor björn. Oväpnad som gossen var, tog han af sig sitt lifbälte, öfvermannade och band björnen dermed samt lemnade honom till sina män att dödas. Skölds, solskifvans bälte är ringen. Den dermed bundne björnen fick deraf namnet Binge, den ringade, och såsom jordskifvans representant, begränsad af horisontens ringformade synrand, kallas han och Örglaser. Skölds följeslagare dräpte emellertid icke björnen, ty man fann i honom en stark jätte. Han insattes till underhöfding på Seland (sjölandet, symbolisk benämning för jorden).
Andra akten (pag. 32). När konung Sköld var gammal, heter det vidare, inträffade det, att en man af »lysande seländsk börd» vid namn Ringe — vi återkomma här till den ringade björnen Mimer! — eggade en stor del af danerna till uppror, emedan han ansåg Sköld till följd af ålderdomsbräcklighet för utlefvad och hans son Thjasse-Gram för barnslig och omogen för den kungliga värdigheten. Men detta uppror kostade Ringe lifvet. Vi lemna honom nu såsom dräpt för att återfinna honom såsom lik.
Tredje akten (pag. 38—40). När den unge Njord-Hading jemte sin älskarinna återvände till sin faders land, följde hon honom i mansdrägt för att dela hans faror och mödor.
Under denna färd — vi återkomma nu till Ringes eller Mimers lik! — kommo de att »tillbringa natten hos skyddsandar (i ett hus), hvilkas aflidne gästväns (Mimers) lik fördes ut under sorgens öfliga plägseder». Och då Hardgreip önskade att der med trollkonstens hjelpmedel utröna öfvergudarnes afsigt, skar hon å skid mycket grymma besvärjelsesånger, lät genom Hading lägga dem under den dödes tunga och tvang honom att uttala en för hvarje öra skräckfull sång, hvilken börjar sålunda:
Den som ryckt mig utur Hades, dit må sjelf förbannad gå, Och för det att han har manat fram min ande straffet få!
Han tillägger hotfullt:
Se, mot min vilja och mot min afsigt Jag tvingas att föga hugnesamt tala; Ty när från denna boning I gången
Källa: Project Runeberg ·
