Sida 133
126
del af det skandinaviska området varit upplyftadt öfver hafsytan, innan landet å nyo sänkts och det postglaciala hafvet inträngde i Östersjön. Det visade sig därjämte, att de postglaciala lagren med sina lämningar efter sydliga former, som icke funnits i landet, då våra ishafslager afsattes, förekomma blott upp till en viss, om också inom landets skilda delar olika högt öfver hafvet belägen nivå. Slutligen befanns det vid närmare efterforskning, att själfva den högsta gränslinien för det postglaciala hafvets område på långa sträckor ännu kan ute i fältet direkt urskiljas och ofta särdeles tydligt framträder såsom en påfallande väl utbildad strandlinie.
I och med detta fynd erhölls sålunda ett medel att genom i skilda trakter företagen uppmätning af ifrågavarande strandlinies höjd utröna lagen för landets läge, då den postglaciala sänkningen var som störst, och att för denna tidpunkt uppdraga själfva kustkonturerna. Därigenom att strandliniens olika delar befunnos vara samtidigt bildade, blef det vidare möjligt att genom jämförelse med desamma på en långt säkrare grund än förut kunna fastställa bildningstiden för andra lager, exempelvis af långt ifrån hvarandra belägna torfmossar, hvilkas ålder i förhållande till hithörande strandbildningar säkert kan bestämmas.
Vi vilja nu först taga i betraktande, huru denna det postglaciala hafvets högsta gränslinie tager sig ut i naturen.
Vid sökandet efter densamma kan man tydligen ej använda samma metod som vid uppspårandet af den högsta ishafsgränsen, ofvan hvilken alla spår efter hafvets inverkan helt och hållet upphöra. Ofvanför den postglaciala gränslinien finnas nämligen i regeln glaciala hafsbildningar, som ibland i hög grad kunna likna de postglaciala.
Ofta nog framträder dock någon olikhet. Sålunda har hafvet vid sin förnyade sista öfversvämning ofta nog, så långt denna nått, skurit sig djupare in i jordlagren, så att gränslinien kommer att betecknas af ett särskildt utprägladt terrasshak, nedom hvilket hafsvågorna utjämnat den landskulptur, som före landsänkningen därstädes utbildats, hvaremot ofvan gränsterrassen nämnda skulptur ofta tydligt framträder i alla de af floderna utgräfda dalarna.
Bilden 28 visar sålunda högsta gränsen för det postglaciala hafvets nivellerande verksamhet inom nordligaste Jylland eller, närmare bestämdt, vid själfva nordöstra udden af den ö, som enligt taflan 6 vid ifrågavarande tid omfattade den närmast söder om Skagen belägna delen af Vendsyssel.
Längst mot nordost på nämnda bild synes en del af Kattegat med några ännu under bildning varande strandreflar. Söder därom
Källa: Internet Archive ·