Sida 132
125
Tapes decussatus och andra sydliga former trifdes i våra farvatten; och detta så mycket mer som spår af en liknande klimatfc^rändring också flerstädes blifvit iakttagna på annat håll samt till och med så långt borta från våra trakter som i Canada.
Af stort intresse är en serie i Danmark gjorda fynd, af hvilka framgår, att Skandinavien under detta milda klimatiska skede redan erhållit sin första befolkning. Man har nämligen på en mängd ställen utmed Kattegats södra stränder träflfat större eller mindre högar af skal efter ätbara musslor och snäckor samt ben efter fiskar, fåglaroch däggdjur, blandade med kol jämte flera olika slag af stenredskap och hopade på ett sådant sätt, att de påtagligen måste vara bildade genom människans verksamhet och särskildt genom afiallet från hennes måltider. Dessa gamla afskrädeshögar, som genom danskarnes utmärkta undersökningar blifvit världsbekanta under namnet »kjökkenmöddingar» och som i många afseenden likna dem, hvilka ännu i dag hopas, där jägarstammar, såsom exempelvis flertalet indianer och eskimåer hafva sina lägerplatser, utgöra i själfva verket förträffliga arkiv, i hvilka våra gamla förfäder ofrivilligt råkat förvara rikhaltiga och tillförlitliga vittnesbörd om den djurvärld och således i viss mån också om de naturförhållanden i öfrigt, af hvilka de omgåfvos. För ögonblicket vilja vi emellertid åtnöja oss med att framhålla, att man i kjökkenmöddingarna anträffat skal af den ofvan omtalade musslan Tapes decussatus jämte andra hafsformer, och bland dessa i främsta rummet talrika exemplar af det vanliga ostronet, hvilka på samma gång förutsätta ett något mildare klimat och ett saltare hafsvatten, än som nu finnas i dessa trakter. Nämnda numera härstädes utdöda hafsformer, träfi'as nämligen därjämte flerstädes i kjökkenmöddingarnas närhet inom naturliga hafslager, hvilka därför utan tvifvel blifvit afsatta samtidigt med kjökkenmöddingarna. Inom båda finnas för öfrigt talrika skal af ännu i trakten kvarlefvande skaldjur, af hvilka dock flera numera äro märkbart förkrympta och därigenom bekräfta åsikten, att vattnets salthalt här aftagit.
Att börja med kunde man ej förklara, hvarför salthalten så väl i södra Kattegat som inom Östersjön, sålunda under postglacial tid, efter hand aftagit, men det har visat sig, att svaret äfven på denna fråga är att söka i landets olikformiga höjning. Länge hade man antagit, att Skandinavien allt sedan istiden och ända till våra dagar varit stadt i en fortgående höjning, med undantag blott för Skåne, där höjningen ansågs hafva för en tid varit afbruten af en jämförelsevis sent försiggången sänkning. Emellertid visade det sig, att denna senaste landsänkning varit både äldre och långt mera omfattande, än man förmodat. Allt flera bevis yppade sig för att en stor
Källa: Internet Archive ·