Sida 32
25
och gi*usåsar, som isälfvarna uppstaplat mellan sina tvärbranta stränder.
Finnes någon tvärt inskjutande bukt vid en kust, långs hvilken vågorna framrulla klappersten och uppbygga en strandvall, så utsträckes denna med bibehållen riktning tvärsöfver buktens mynning. Först bildas därvid en utåt sluttande refvel eller strandsporre, men om tillförseln af klapper är tillräcklig, påbygges densamma, ända tills den nått upp till bafsytan, samt sträcker sig tvärs öfver hela bukten, som därigenom afstänges till en strandsjö eller lagun. Härefter fortgår vågornas transport af klapper långs den sålunda uppbyggda bryggan, och strandvallens bildning utsträckes vidare på buktens motsatta sida.
Ännu längre inåt läsidan blir vågsvallet ofta för svagt för att ens kunna medföra småsten, och här bildas därför en strandvall af sand. Längst in i skyddade vikar eller vid långgrunda stränder, där vågornas kraft bry tes, innan de nå land, uppkastas sålunda massor af fin sand, och då denna torkat, föres den af vinden inåt land och upptornas där såsom dyner eller toppiga drifvor af flygsand, som kunna blifva flera tiotal meter höga. Flygsandsdynerna äro visserligen ej några direkta strandbildningar, men i vårt land uppkomma de nästan blott i närheten af sådana och på deras bekostnad, enär hos oss sällan på andra ställen förekommer sand, som ej är bunden af växttäcket och som därjämte är tillräckligt fin och lätt för att kunna bortföras af vinden. Stranddyner finnas inom vårt land nästan uteslutande vid de långgrunda bukterna i dess södra del, men däremot äro de betydligt vanligare i våra grannländer söder ut liksom öfver hufvud i länder med liknande kuster.
Vid större insjöar, där vågornas kraft är tillräcklig, uppkomma tydligtvis äfven strandbildningar, hvilka i hög grad likna dem, som uppkomma vid hafsvikar af motsvarande storlek. Sålunda återger bilden 12 ett strandparti vid södra änden af den smala men sex mil långa sjön Stora Le i Dalsland. Från bildens förgrund och inåt densamma sträcker sig en ytterst regelbunden, omkring 15 meter bred och 360 meter lång strandvall af små klapperstenar, hvilken från sjön afspärrat en liten, till stor del igenvuxen lagun. Vid strandvallens bortre ände utskjuter åt vänster i sjön en för dess angrepp mera utsatt, hög udde, hvars yppiga växtlighet döljer en af sjön utskuren, skarpt utpräglad terrassbrant, från hvilken vågorna hämtat materialet till strandvallens uppbyggande. Vid terrassbrantens fot kvarligga såsom vanligt alla större stenar, hvilka vågsvallet härvid ej förmått medföra. Bilden 13 visar på närmare håll själfva vinkeln mellan terrassen och strandvallen. Terrassbranten är täckt af buskar
Källa: Internet Archive ·