Sida 35
28
i väl skyddadt läge afsätter sig lerslammet, hviiket består af de lättaste och finaste delarna af det från land kommande material, som aflagras i hafvet. Detta material underkastas sålunda af vågorna en genomgående sortering efter tyngd eller ett slags naturligt urval, hviiket verkar på det vis, att vid hvarje punkt af hafsbottnen endast så tunga korn få i fred afsätta sig och kvarligga, som vågsvallet på platsen ej förmår bortspola därifrån.
Till de bildningar, som aflagras i hafvet, höra ej blott de, hvilka vågorna utskurit från stränderna, men äfven och utan tvifvel till betydligt större omfattning de, som af älfvarna utförts ifrån land och som därefter gemensamt med de förra omsorteras af vågorna.
Slutligen må om hafvets område tilläggas, att detta i olikhet med isens inom sig hyser en rik värld af lefvande varelser, af hvilka de flesta endast kunna lefva i salt vatten och därför i sådana fall, då de lämna några varaktiga spår efter sig, utgöra synnerligen talande vittnesbörd om att hafvets område måste hafva nått till alla ställen, där de lefvat. Som utom de små, med fina skal/örsedda kiselalgerna endast helt få af växterna i hafvet efterlämna sådana spår, äro ur denna synpunkt djuren för oss af mest intresse och af dem särskildt sådana, som i eller på sina kroppar hafva hårda ben- eller skalbildningar. Dessa kunna nämligen långt efter djurens död, äfven om den gamla hafsbottnen blifvit förvandlad till land, vittna om hvilka förhållanden, som rådde, medan sagda djur en gång lefde på platsen.
För vårt ändamål äro af sådana hafsdjur snäckor och musslor de viktigaste både på grund af sin allmänna förekomst och därför att man genom talrika undersökningar ganska noga lärt känna de olika arternas utbredning och lefnadsvillkor. Sålunda lefva vissa arter endast uppe i själfva strandbrynet, andra blott på grundt eller blott på djupt vatten och åter andra på bådadera. Vissa arter kunna ej uthärda värme och finnas därför uteslutande i kallt vatten, somliga till och med blott i de kallaste polarhafven, där temperaturen ej öfverstiger nollpunkten. Andra åter äro tvärt om ömtåliga för kyla och fordra minst en viss värmegrad för att kunna lefva. Många trifvas blott, där vattnet har det oblandade hafsvattnets fulla sälta^ och för dem är sött vatten ett dödande gift; några äro mindre ömtåliga för detta, och ett litet fåtal kan till och med lefva, om också i förkrympta former, i så bräckt eller föga salt vatten som Östersjöns.
Vida sällsyntare är det att vid undersökningar af hafvets botten träff^a lämningar efter högre djur, såsom ben efter fiskar, salar och hvalar, och man kan därför ej vänta att af dem, annat än i undantagsfall, erhålla någon upplysning, då det gäller att igenkänna bildningar, som en gång blifvit afsatta på hafsbottnen. För öfrigt äro
Källa: Internet Archive ·