Tillbaka Read Runeberg

Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden af Gerard de Geer

Originalsida 42
Originalsida 42
Originalsida 42
Originalsida 43
42–43

Sida 42

35

särskildt vid snösmältningen om vårarna. Den belyser därigenom i sin mån sanningen af den allmänna regeln, att det rinnande vattnet, lika väl som hafvet, uträttar det långt mesta af sitt skulpturarbete vid undantagstillfällen, då vattenståndet är ovanligt högt. Växlingarna i vattenmängd äro också ej sällan ganska betydande. Vid vårfloden framströmmer ofta tjugu gånger mera vatten i våra älfvar än vid lägsta vattenståndet. Sålunda framflyter i Lule älfs nedre lopp vid lågvatten blott 80 men vid flod 1 800 kubikmeter vatten i sekunden, och det inses lätt, hvilken oerhördt ökad utskärande kraft strömmen genom ett sådant tillflöde erhåller.

Bild 16.

Jorddal nära Ed i Dalsland, efter fotografi af E. Persson.

Då vårfloden öfver hufvud beror därpå, att de vattenmassor, hvilka efter hand under vinterns lopp hopat sig såsom snö, vid snösmältningen hastigt nedströmma till älfvarna, så är det tydligt, att vårflodens styrka måste stå i ett bestämdt förhållande till den del af årets nederbörd, som nedfaller i form af snö. Om denna del fordom varit större, bör därför också vårfloden då hafva varit starkare, äfven om summan af hela årets nederbörd varit oförändrad.

Men snösmältningen försiggår raskare på öppen mark än i skogar, och om dessa fordom varit glesare eller helt och hållet saknats,

Källa: Internet Archive ·