Sida 95
sätt utmed vissa af sina gamla strandnivåer så väl i berg- som jordlager inskurit terrasslinier, hvilka därför länge ådragit sig mycken uppmärksamhet.
Bild 22 visar tvenne sådana, öfver hvarandra belägna strandterrasser på Eenö i Tromsötrakten. Båda äro utskurna ur morängrus, och då den undre bildades, nådde hafvet ungefär till den nivå, som betecknas af mannen i förgrunden, och undergräfde därvid den ofvan liggande branten, hvilken sedermera delvis nedrasat. Då den öfre strandlinien bildades, stod hafvet vid foten af den öfre branten. Terrassbranternas öfverkanter, som i följd af snön kunna på bilden urskiljas, beteckna däremot blott gränsen för de undangräfda och nedrasade jordpartierna och ingalunda gränsen för själfva vattenståndet. Den öfre terrassfoten ligger här blott omkring trettio meter öfver hafsytan, men ofvanför densamma hafva inga spår efter hafvets inverkan påvisats och anses ej heller förekomma, ehuru undersökningarna i dessa trakter måhända ännu ej varit fullt uttömmande.
På bilden ser det ut, som om strandlinierna lutade åt höger, men detta är endast skenbart och beroende på perspektivet, enär fotografien ej tagits vinkelrätt mot strandlinierna. I själfva verket förefalla de för åskådaren fullkomligt vågräta, och det är först genom att noggrant uppmäta deras höjd på skilda punkter, som man finner, att de längre inåt jordarna småningom höja sig, så att de längst in kunna ligga ett femtiotal meter högre än ute i hafsbandet.
Om det också ännu ej är säkert bevisadt, att den öfversta af dessa linier utgjort det forntida hafsområdets högsta gräns, äro de dock för oss af intresse, därigenom att de lämna ett påtagligt bevis för att det gamla ishafvets stränder och med dem det land de begränsade blifvit olikformigt upplyftade, och mera inåt landets midt än utåt skärgården.
Inom Skandinaviens långt flesta trakter är dock själfva den öfversta gränsen för hafsvågornas inverkan den enda strandlinie, som på skilda ställen kunnat hänföras till samma bildningstid. Det är därför endast genom att på ett stort antal punkter uppsöka och fastställa höjden af denna öfversta strandlinie, som det blifvit möjligt att utröna lagarna för det gamla hafsområdets olikformiga höjning samt därmed äfven de forna kustliniernas form och läge.
För att närmare belysa, huru den gamla kustlinien ute i naturen kan igenkännas, bifogas här ett par kartskisser från områdets östra delar.
Bild 23 visar sålunda ett gammalt strandparti från Messilä nära Lahtis eller den punkt i södra Finland, där den stora ändmoränen Salpausselkä gör sin skarpa omböjning. Det prickade partiet på bilden utmärker hafsområdet, det hvita med de små trekanterna, en
Källa: Internet Archive ·