Sida 52
32
skull måste nu snart genom eld förgången varda, såsom den förra världen förgicks genom vatten.»
Då detta skrefs, hade ej Olaus Petri lång tid öfrig i denna värld, hvilkens framtid han skådade i så mörka fär- ger. Tidigt på morgonen den 19 april 1552 slutade den svenske reformatorn sina dagar, ännu ej 60 år gammal. Han jordades 1 Stockholms Storkyrka i närheten af predik- stolen, där ännu vid detta århundrades midt en nästan ut- plånad grafinskrift utvisade den plats, där en af vårt lands mest storartade, klartänkta och varmhjärtade personligheter hvilar:v Nu -synes grafstenen ej mera.
Efter! El. SCHUCK:
Daljunkarens uppror.
År 1526 dog i Uppsala junker Nils Stensson, riksföre- ståndaren Sten Sture den yngres son. Däraf tog en förtvif- lad bof sig tillfälle att göra ett skadligt uppror här i landet. Flans namn var Jöns, och han var född i Björksta socken i Västmanland. Hans moder var där huskvinna; men hvilken hans far var, visste ingen. Denne Jöns tjänade en tid såsom stalldräng, men stal från sin husbonde. Han gaf sig upp till. Dalarne, utgaf sig för unge herr Stens son, kallade sig Nils Stensson och ljög alla dalkarlar fulla i Orsa, Mora och Leksand. Han sade, att emedan han var bördig till riket efter sin fader, kunde kung Gustaf icke lida honom, utan plägade, så snart han fick se honom, springa upp och gripa till svärdet för att dräpa honom. Han sade ock, att konungen hade förkastat sin kristna tro och blifvit en lutheran och hedning. Och mycken annan lögn och ondska hade han att säga dalkarlarne. Fan hade ock ett däjligt ansikte och hade en ond mun att tala med: hans ord lågo honom helt redo. När han talade i någon församling och råkade nämna unge herr Sten, som han kallade sin fader, grät han
Källa: Project Runeberg ·