Olympiska Spelen Stockholm 1912

Stockholms slott.

STOCKHOLM.

Ett stycke af det skotska sjöområdet, ett stycke af den neapolitanska stranden, några af de hyèriska öarna, några bergknallar från Urals granitkedja, ett stycke af Canadas barrskogar och några kvarter af Paris, allt utkastadt på stranden af en bukt af Östersjön — så karaktäriserar den frejdade författaren Max Nordau Stockholms läge. Hans karaktäristik är, äfven om man icke i detalj följer hans jämförelser, träffande i så måtto, att den återspeglar naturens rika omväxling och ursprunglighet i Stockholms närhet.

Denna naturens ursprunglighet har icke ens i stadens omedelbara grannskap, ja, icke ens inom densamma, helt kunnat trängas undan trots ett modernt samhälles nivellerande inverkningar. I denna ram af vatten, granitklippor och rik grönska ligger — vid Mälarens utlopp i Östersjön — på öar och halföar en modern stad med 350,000 invånare, präktiga offentliga och enskilda byggnader, ofta med en originell och intresseväckande arkitektur, museer med ypperliga samlingar, välhållna gator, ståtliga granitkajer, härliga parker, komfortabla hotell och förträffliga kommunikationer.

Men på samma gång Stockholm är en modern stad, är det ock en gammal. Platsen erhöll stadsrättigheter 1255, men den var bebodd långt dessförinnan. Stadens äldsta del är den ö, på hvilken slottet är beläget och som erbjuder mycket af historiskt intresse.

Stockholmaren älskar naturen och under sommaren bor han gärna på Saltsjöns eller Mälarens öar och stränder. Ett stort antal förträffliga ångbåtar uppehålla förbindelsen i alla riktningar. Folklifvet pulserar sommartiden starkast på Djurgården, där utom Skansen ett antal förlustelselokaler befinner sig. Särskilda bemärkelsedagar äro den 6 juni (Gustafsdagen, fest å Skansen) och den 26 juli (Bellmansdagen, sång vid skaldens byst). Vidare må nämnas Hagaparken, Kungsträdgården och Berzelii park.