Tillbaka Read Runeberg

Oscar II; en lefnadsteckning

Originalsida 360
Originalsida 360
Originalsida 360
Originalsida 361
360–361

Sida 360

VIII. Unionsstrid och rösträttskamp

360

de svenska och norska ståndpunkterna, som man tidigare ej vågat hoppas på. Men det saknades ej heller olycksprofeter, som spådde att det hela skulle gå sönder, så snart man kom in på de ömtåligare detaljfrågorna. Ett dåligt varsel var det också att man på norsk sida officiellt förklarade, att man fortfarande höll på sin rätt till den »egne» utrikesministern, imder det att de svenska underhandlarna tydligt afsett att frågan om utrikesstyrelsens ordnande skulle afgöras genom öfverenskommelse mellan de två parterna. Men på det hela taget hade kommimikén skapat en optimistisk stämning på ömse sidor om Kölen, och imder intrycket af denna gestaltade sig också förhållandet mellan de båda folken hjärtligare och förtroendefullare än det gjort på mycket länge. Bäst kom detta till synes, då Björnstjerne Björnson, som varit en af unionens argaste vedersakare och till stor del bar skulden

för söndringsandan hos Norges folk, men som under intrycket af händelserna i Finland bytt om skinn och blifvit en af förhandlingspolitikens ifrigaste förespråkare i Norge, i december 1903 infann sig i Stockholm för att mottaga Nobelpriset i litteratur och därvid blef föremål för stor och hjärtlig uppmärksamhet, icke minst af konung Oscar, trots att den norske skalden tidigare behandlat sitt lands konung på ett, lindrigast sagdt, hänsynslöst sätt.

Det nämnda året hade på hösten nyval till stortinget ägt rum, hvilka gifvit de till ett samlingsparti förenade förhandlingsvännerna majoritet i stortinget. Ehuru den Blehrska ministären inledt underhandlingarna, ansågs den ej riktigt förhandlingsvänlig och drog sig därföre tillbaka efter valen, lämnande rum för en ministär H äger up- Sigurd Ibsen. Den senare hade varit vänsterns så att säga diplomatiska expert i och för konsulatfrågans framförande och såsom medlem af den Blehrska regeringen tagit del i de förda underhandlingarna.

Allt tycktes sålimda arta sig till det bästa. Den 21 dec. 1903 gafs i sammansatt statsråd uppdrag åt de båda regeringarna att upptaga officiella förhandlingar på grundval af kommunikén. Underhandlingarna pågingo ända till följande års slut, då de tvärt och oväntadt afbrötos och den kris inträdde, som ledde till 1905 års ödesdigra händelser.

Anledningen till brytningen var den klyfta, som förefanns mellan de svenska och norska uppfattningarna af konsulernas ställning till utrikes-

Konung Oscar 1903.

Källa: Internet Archive · ·