Sida 379
VIII. Unionsstrid och rösträttskamp
379
landtmannapartiet, som dominerade Andra kammaren och där hnfvudsakligen företrädde frisinnet gent emot den högersinnade stadsintelligensen. Visserligen dröjde det, innan detta omslag bar några synbara frukter, men ett anmärkningsvärdt tidens tecken var det i alla fall, att äfven i den konservativa Första kammaren röster vågade höja sig för en rösträttsutvidgning och att i detta syfte väckta förslag ej längre helt enkelt klubbades ihjäl utan votering.
Vid 1880 års riksdag var det första gången som ett större slag slogs för frågan. Då frambar nämligen S. A. Hedlund en motion om nedsättning af penningstrecket till 400 kr., i h vilken äfven ett 6o-tal af landtmannapartiets ledamöter instämt. Denna motion rönte till och med den äran att tillstyrkas af konstitutionsutskottet, som tidigare, vanligen mycket snäft och knapphändigt, afvisat alla förslag i den vägen, och bifölls af Andra kammaren med 88 röster mot 80. Då första kammaren afslog motionen med 95 röster mot 12, blef Andra kammarens beslut blott en opinionsjrttring.
Under de närmast följande åren upprepades ungefär detsamma riksdag efter riksdag: Andra kammaren uttalade sig för och Första kammaren mot en rösträttsutvidgning i form af en sänkning af strecket. Det bör dock tilläggas, att man på många håll drog uppriktigheten af Andra kammarens reformvänlighet starkt i tvifvelsmål, i det att man utgick ifrån att de på denna sida röstande landtmannarepresentanterna till stor del voro i själ och hjärta mot en rösträttsutvidgning, men fmmo det opportunt att ståta med ett frisinne, som ej kunde vara farligt, så länge man visste att Första kammaren erbjöd ett säkert motstånd. Framtiden visade, att dessa misstankar icke voro helt och hållet ogrundade.
Gång på gång hade från rösträttsmotståndarnas sida anförts såsom ett afslagsskäl bristen på statistisk utredning af frågan. Detta gaf anledning till att motioner om dylik utredning väcktes i Andra kammaren vid 1883 och 1884 års riksdagar. 1883 föll utredningsförslaget på Första kammarens motstånd, men 1884 inträffade det nästan oväntade att båda kamrarna enades om en hemställan till k. m:t att inlåta utarbeta och till en kommande riksdag öfverlämna en jämförande statistisk redogörelse för antalet personer inom hvar och en af de i § 14 riksdagsordningen angifna trenne särskilda klasser, som dels redan äga valrätt till Andra kammaren, dels skulle erhålla sådan genom större eller mindre nedflyttning af de i nämnda § föreskrifna gränserna för denna rätti^.
Ända sedan 1871 hade riksdagen eller regeringen gång på gång uppvaktats med petitioner om utvidgad rösträtt från för denna reformfråga
På sidan nämns Sven Adolf Hedlund
Källa: Internet Archive · ·

























































































































































































































































