Sida 17
2. Jag blir Kypare hos en Mamsell i W—köping. Mina öden der, och hvarjöre jag måste lemna denna tjensten.
Fnaakerdt på Lands Kansliet, hvilken jag kände kunde härma alla stilar, och dessutom hatade mamsellen, som sqvallrat på honom — han uppfyllde min åstundan med största nöje, och sammansmorde, med stora bokstäfver och en sann Torr-stadisk anda, följande bref, soro jag med en gammal Artilleri knapp förseglade och sedan inlemnade på Posthuset.
»Dygdeadla Mademoiselle!!I
Det eländigaste kreatur söker sig en make. En sann och rörande föreställning. Också jag hafver alltderföre hållit råd med mitt förnuft och inom mig fast beslutit, att t sedan jag redan utkorat en dygdig och sedesam brud, uti all ärbarhet till-bjuda henne mitt hjerta. Dygdeadla Ma-demoiselles godhet och ymnigt bevisade bevågenhet emot mig h«ar gjort, att jag fördristar mig begära hennes ja och samtycke till en akta förening oss emellan. Hennes mångfaldiga dygder och af verld-sens olater osrnittade vandel, äro så sällsynta, att jag med Poeten Lallerstedt utbrister i efterföljande:
Fast mesta verlden nu nedligger i det arga,
Så fins dock sådant folk det odygd ej får sarga.
Fast dygdeätten har här jorden för styf-mor, v
Ottar Trallings Le/v. I Del. 3
Källa: Project Runeberg ·