Sida 19
Ånna Stina efter en liten stund: det kyliga vädret hade förhöjt rodnaden på hennes kinder, den lilla näsan såg så frisk ut, och den sorgfälligt uppfästade ullkjoln betäckte knappt halfva benet — Aldrig hade jag sett henne så vacker söm nu, och aldrig förr hade jag erfarit en så behaglig känsla vid hennes åsyn. God morgon Ottar! ropade hon, följer du med mig ända till stan nu?— Ja, och der gifta vi oss, bara jag blir Klockare, svarade jag — Anna Stina nickade så glad med hufvudet, och så var frieriet och förlofningen förbi. Fästman och Fästmö vandrade vi nu glada och hoppfulla, icke anande de grufliga, fasansfulla öden oss i framtiden förestodo.
*
2 Kapitlet. Jag blir Kypare hos en Mamsell i W—köping. Mina öden der, och hvarjöre jag måste lemna denna tjensten.
Anna Stina visste, som sagdt är, hvar hon skulle få sin tjenst, men jag förlitade mig på lyckan; den var mig ock gynnande — fast Klockare-sysslan icke stod mig till buds — öch jag fick snart underrättelse derom, att en Mamsell, som hyrde ut rum åt resande, och höll slutit bord för
