Sida 65
5. Kapitlet. Jag fortsätter min resa. Min sorg och huru den försvinner, samt mitt beslut att qvittera min innehafvande Lakej-beställning.
En flicka må vara ehuru dum hon vill, förstår hon sig dock merendels på små intriger i kärlek; hviiket Högädla Fru Prostinnan af egen erfarenhet måhända torde känna — Rätt väl är nu ock sådant, ty det skulle i sanning medföra sina stora olägenheter för en älskare, som råkade ut för en så enfaldig flicka, att hon aldrig kunde hjelpa honom på väg att få säga en liten artighet, eller ens forstode att dertill lemna några tillfällen.
Sådane ungefär hade mina reflexioner varit fordom, då Anna Stina och jag likasom händelsevis träffades, antingen bakom halmstacken vid Prostgården, eller sedan som hastigast i någon tyst gränd i W—köping, der vi i sjelfva verket visserligen ej hade något att uträtta; men nu resonerade jag på helt annat sätt. Åsynen af Herr Fnaskerdt hade hos mig
