Sida 31
sökte dölja sina tårar. — I tusen år lika trogen! var mitt sista ord till henne, och så begaf jsg mig, sådan jag var, lyckligtvis i mina helgdags-kläder och min nya surtut ut genom Stockholms Tulien, för att på större fjärdar beträda det stormfulla verldshafvet.
*
3 Kapitlet. Jag begifver mig till Stockholm. Mitt inträde och första öden i denna namnkunniga Hufvudstad, samt min första tur och otur i spel.
Det var en vacker sommar-afton jag lemnade V—köping; lilla kiockan ringde åtta i Domkyrkan, och en piga, som hemdref boskapen och mötte mig, sjöng så landtlikt:
Aldrig här i väla, Går jag här och trälar För en ann — Jag mig bortåt gifver, Högt med bena klifver Så gör han —
Så gjorde jag med, och tyckte att visan passade rätt bra.
Mina kontanta penningar, den största summa jag någonsin ägt, bestego sig
