Sida 28
3. Jag begifver mig till Stockholm. Mitt inträde och första öden i denna namnkunniga Hufvudstad, samt min första tur och otur i spel.
satt mig på vagnen under vägen, utan låtsa som jag vore den herms betjent, som skrifvit förbuds-seblarne och skulle komma efter och betala skjutsen. Detia lyckades naturligtvis fullkortbigen val, och jag fortsatte, med skyndsamhet, utan kostnad min resa ända till Barkarby Gäslgif-varegård, der jag lemnade koffertarna och tog mig for egen räkning en skjuishävSt till Staden.
Anländ till NorrTuil, visste jag ej hvart jag skulle vanda mig, utan frågade min skjuts - pojke om han kände något ställe der resande kunde få bo för godt pris? Ja vassérra! svarade barj, och så rullade min skalirande kärra fram hela Norrtulls gatan erneiian de nyplanterade utgångna Jindarna. Då jag i Kungsbaoken skådade hela den långa Drottninggatan och de tre kyrkorna i fonden, häpnade jag för den verld hvari jag inträdde. Den stora staden föreföll mig likväl i början rätt rolig: folket, som beständigt var i rörelse och strök fram och åter, som jag tyckte, de flesta utan ändamål; en med snabba steg, en annan långsamt, den tredje ett halt fruntimmer, som höll ett annat under armen, och linkade erbarm-ligt o. s. v.; de höga hvita husen med reflexions - speglar vid fönster na, hvari jag från gatan ofta upptäckte någon gammal käring, som förmodligen i sitt rum satt: och i spegeln betraktade mig igen; dfi granna kiädmäklare-bodarne, der jag såg
Källa: Project Runeberg ·