Afhandling om canaler genom Sverige med särskildt afseende å Wenerns sammanbindande med Östersjön

dock icke sällan utan minsta kunskap eller eftersinnande af medlen, sättet, och sammanhanget i det hela. Dessa olika sätt att bedöma saken, sammanlagde med Utländningars ofta tämligen förhastadt, så vid Trollhättan som i skrifter, yttrade tankar, hafva föranledt mig att närmare granska och beräkna möjligheten af planens fortsättande i hela sin vidd; och vågar jag här framställa mina tankar, ganska obekymrad för faran, att blifva räknad till den class, som förblindas af Patriotiskt nit. Skulle mina tankar likna luftslott, så upmanar jag åtminstone en hvar att framvisa ett ämne värdigare en allmän omtanka. — Låtom oss först betrakta de hinder och förmåner landets naturliga läge förorsakar.

Gärna lämnar jag åt hvilken som hälst, att genom Svart-Elfvens och andra Elfvers rensande, som aldrig med bestånd kan göras, — eller med Sand-åsars genomgräfvande, som nästan icke kan verkställas, — eller genom vattens anskaffande på höjder, där nästan intet vatten finnes; — att med alla dessa storverk skaffa en Canal genom Nora eller Carlskoga Bergslager, för att få det nöjet att genom Hjälmaren ocb Mälaren, eller endast genom den senare, göra Hufvudstaden till ena målet för genomskärningen af landet. Då farten genom denna Canal aldrig kunde verkställas med samma Fartyg, ty till sådana fartyg kan på denna väg aldrig blifva tillräckeligt djup eller vatten, förlorade densamma sitt halfva värde; emedan hvar och en del af detta arbete nödvändigt bör göras med afseende på det stora ändamålet, att med samma fartyg besegla hela Canalen, Wenern, Östersjön och Westerhafvet. Dessutom blir på Arboga-vägen Slussarnes antal, i anseende till den höjd som skall öfverstigas, om 12 fots sänkning för hvarje Sluss antages, visst 72 utom Götha Elf, och kanske ännu större vid utförningen, om den i andra afseenden blir möjlig. På Örebrovägen, där vattenbrist, att förtiga flera hinder, blir det största,