Om straffrättstheorien och penitentiärsystemet

8 och ur denna yttre synpunkt dels subjektivt dels ob- jektivt betraktas. Rätt och moral blifva derigenom vis- serligen icke sammanblandade, utan bestämdt begrän- sade 6). Då nu staten är det objektivt sedligas, rätlens, förverkligande, så blir orätt eller det rättas motsats (som vill upphäfva den till sin idé oupphäfbara rätten) något till sitt väsende ogiltigt, en rättens negation, ett lös- ryckande af den enskilta viljan från den allmänna. Denna orätt gestaltar sig i tre olika gradationer: a) då den enskilta viljan ännu icke är i motsats mot den all- männa (sådan denna uti Lagen har sitt objektiva ut- tryck), utan rörer sig inom den rättssfer, som tillkom- mer densamma, men genom sin tendens att Öfvergå i motsats mot den allmänna viljan och således genom sin solliciterande verkan och medelbara kausalitet inne- bär faran deraf, är den verkliga orättens reala möjlig- het, således möjlig orätt, policeförbrglelse 7); b) mel- lan den allmänna och enskilta viljan har redan en dif- ferens inträdt, men denna sistnämnda vilja är i den goda tron, att hon ännu befinner sig i enhet med den 6) En jemförelse mellan Hegel, Wirth, Köstlin. Se äfven J. W. Snetlman Läran om Staten, Stockholm '1842. ') Köstlin Neue Revision der Grundbegriffo des Criminalrechts, Tiibingeu 4843, §. 3, karakteriserar policeförbrytelsen sålunda: ”Der an sich nocli mit dem allgemeinen identische besondere Wille ist ihm ebenso unmiltelbar entgegengesetzt. In seiner Unbelangenheit ist er die Möglichkeit zu beidem, dem Reckte gemäss zu seyn, oder dasselbe zu verletzen. Das Unrecht ist hier ein bloss mögliches”. Jfr Wirth System der speculativen Ethik, Heilbronn 4844 — "2, 11:279. Mittermaier p. anf. st. — Jlegrls bekanta iudelning (p. auf. st. §§. 82—98) i ”Unbefangenes Unrecht, Betrug, Verbrechen” är icke till- fredsställande.