Om straffrättstheorien och penitentiärsystemet

såkallade præventions-theorien, tvångsrätts- och bättrings-theorierna med sina utgreningar (derom i det följande); så hafva de dock det gemensamt, att de ej känna och erkänna Rätt och Stat såsom allmänna i sig gällande och verkande potenser, eller såsom varande af substantiell natur, utan låta mensklighetens hela yttre sedliga samlif framstå såsom Jagets produkt, ehuru deras grundläggare visserligen kommit dertill från ganska olika ståndpunkter.

Den objektiva idealismens system inom filosofien grundläde om Staten och dess väsende en helt annan åsigt, hvilken så småningom brutit sig väg till inflytande äfven på straffrätten och dess grundbegrepp. Denna filosofi nedstörtar Jaget från dess orättmätigt inkräktade thron; den framställer en objektiv ande, hvilken har det ändliga Jaget till sitt organ. Slägtets praktiska förnuft, den allmänna viljan, är något i och för sig bestående, en allmän ideel och reel makt, har substantialitet. Den sedliga verlden är således icke ett collectivum af ändliga viljor, som på egen hand upprätta ett efter egna syften ordnadt samlif, utan uppöfver dem, fastän tillika i och genom dem, realisera sig väsendtliga idéer och bilda genom sin egen