Sida 19
ANDRA KAPITLET.
Beeren Eiland. — Landstigning. — Jagt. — Insamling af ägg. — Gullholmen. — Ons inre. — Ofrivillig öfvervintring. — Hamnar. — Deras osäkerhet. — Beeren Eilands djur och vextlif. — Geologi. — Förmodad rikedom på silfver. — Klimat. — En vinter vid 74½° N. Br.
Då vi under 1858 och 1861 års expeditioner på våren och försommaren seglade förbi Beeren Eiland, voro dess kuster alldeles spärrade af tätt packade drifismassor, och vid nedseglingen om hösten kunde någon landstigning för storm och tjocka icke komma i fråga. Fyra särskilda gånger hade vi således seglat förbi denna ö, utan att kunna ens flygtigt undersöka densamma. Nu låg Beeren Eiland framför oss, visserligen höljd i vinterns snötäcke, men omgifven af ett isfritt haf. Någon drifis hade vi ej heller mött under öfverseglingen från Norge och vi kunde deraf sluta att "vårisen" ännu omgaf Spetsbergens sydkust, att Storfjorden ej ännu var tillgänglig, och att derföre några dagars uppehåll vid denna så föga kända och sällan tillgängliga ö icke på något sätt skulle menligt inverka på hufvudmålet för vår expedition — rekognoseringsarbetena i Storfjorden. Vi beslöto derföre att landstiga och kursen ställdes mot öns sydhamn. Vinden blef dock så svag och skral, att vi först följande dagen kunde, mera drifne af strömmen än vinden, uppnå denna ankarplats, hvilken visserligen
