Sida 16
Andra kapitlet
möjlighet förefinnes till en landstigning, men någongång skiljas strandklipporna från hafvet af en smal strandremsa, på hvilken man, om hafvet är lugnt eller om bränningarne brytas af några utanför liggande klippor, kan draga upp båten. På dylika ställen landstego vi för att geologisera m. m., och vi funno bland annat på den midtemot Gullholmen liggande stranden några bon, byggda af stormåsar vid sjelfva foten af den höga strandklippan, under bågen af en från klippans öfra del nedfallande vattenstråle. Den på sina ägg rufvande måsen tycktes finna behag i stänket från klippans spets. Småningom närmade vi oss den höga, af tvenne väldiga portar genombrutna fjellpelare, som vid öns sydpunkt skjuter upp ur hafvet till en höjd af omkring 500 fot. Redan gladde vi oss åt hoppet att kunna närmare undersöka den, då en stark dyning från sydost nödgade oss att vända och ro tillbaka till hamnen. Här funno vi vår skeppare mycket orolig och i begrepp att lyfta ankar, af fruktan att den ostliga vind som begynt blåsa skulle friska till, lösrycka fartyget från den osäkra ankargrunden och kasta det mot land. Till vår stora ledsnad nödgades vi derföre genast lyfta ankar. Medan detta skedde och skutan kryssade ut ifrån de närmast stranden belägna skären, rodde Nordenskiöld ännu en gång i land, för att hemta sina i rysstugan qvarlemnade fotografiska redskap och inslå ett vattenmärke vid den praktfulla Borgmästarporten.
Detta vattenmärke utgöres af en i klippan inslagen jernkil, hvars midt den 19 Juni 1864 kl. 4 efterm. låg 4 fot öfver hafsytan. Då man från båthamnen vid rysstugan ror ut genom Borgmästarporten, ligger detta vattenmärke straxt till venster, innan man kommer in i sjelfva porten.
Källa: Project Runeberg ·