Sida 256
Konungaförsäkran af den 25 nov. 1751
256
KONUNG AFÖRSÅKRAN 1751.
författningar, riksens ständer derom gjort eller görande varda, pä det ömmaste handhafva låta. Hvarjämte vi ock försäkre att icke allenast vilja handhafva bergslagerne i riket vid de allmänna privilegier, fri- och rättigheter, som dem af förre konungar, våre glorvyrdigste företrädare, tid efter annan förlänte och af riksens ständer faststälte blifvit, utan ock bibehålla menige allmogen ocli andre vid deras undfångne besittnings- och stubberättigheter enligit. derom andfångne resolutioner, som de i bokstafven lvda, samt befordra verkställigheten af de till landskulturens upphjelpande gjorde författningar, så att cle, som till oländig marks uppodlande använda möda och kostnad, orvggeligen måge njuta de genom förordningarne dem tillsagde förmåner till godo.
§ 23.
Pä det samtelige riksens ständer så mycket mera måge varda försäkrade om vårt orvggeliga uppsåt ocli uppriktiga ömhet för det allmänna bästa, förklare vi, det ständerne alldeles skola vara frie ifrän deras huld- och trohetsed, i fall vi å vår sida skulle finnas hafva med vett och vilja ■öfverträdt den ed och försäkring, vi riksens ständer härmedelst göra, eller hvad ständerne vidare i kraft af regeringsformen och denna vår försäkring pröfva nödigt till deras religions, frihets, välfärds och säkerhets bibehållande att fastställa. Och som. utom hvad ofvanförmält är, rikets öfrige fundamentale lagar innefatta åtskilligt, som här icke är vordet upprepadt eller till sine omständigheter kunnat inflyta, sä finne vi äfven nödigt härigenom att förklara, det meningen icke är, att något af det, som berörde rikets fundamentale lagar förmå och innehålla, skulle dymedelst vara upphäfvit eller till sin verkan försvagadt, hvarjämte vi göre oss försäkrade, det riksens ständer enligit deras eds plikt oss rätta lydno hålla och bud våre fullkomna i allt ty för-svarligit är för Gudi och mannom oss att bjuda och dem att göra, allan rätt hålinan, vår ocli deras, som trogne män och undersåtare ägnar och bör.
KF. 1720 § 22. Slutet hemtadt ur koDungabalkeu i landslagen kap. 5.
Källa: Project Runeberg ·