Sida 5
Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken
3
hvilket snart vidgades till närheten af kullens midt; och visade detta, att äfven denna saknade inre stensättning, men, i likhet med de förre kullarna, bestod af idel grus. Sedan man nedträngt ännu ett qvarter djupare, mötte stora kol och starkt brända benskärfvor, bland hvilka funnos 8 till 10 icke mycket angripna järnnaglar af vanlig Storlek och skapnad, samt derjämte en platt och i båda ändar tillspetsad järnskifva af ett halft qvarters längd, 121 tums bredd och 1:dels tums tjocklek. Den är försedd med flere nitade järnnaglar, och föga af rost angripen. Vidare fanns i mörjan ett aflångt, fyrkantigt bryne, med starkt afrundade hörn. Det är 4 tum långt, 1 1 tum tjockt och lika bredt. Fortsatta gräfningar i kullen uppdagade intet vidare af märkelighet.
Mellan sistnämnde kulle och Domkretsen är en obetydlig upphöjning, hvilken nu äfven till sitt innehåll undersöktes, och fanns alltigenom bestå af groft grus, eller, såsom det här kallas, ör, hvilken på något öfver 1 alns djup blef mörk och straxt derefter mängd med kol, aska och ben. Dessa funnos här vida ymnigare än i någon af de förra, större kullarna; men något annat märkeligt träffades icke.
Söder om Domkretsen, på omkring 50 famnars afstånd derifrån, äro på sjelfva äsry gen några Ättehögar uppkastade, hvilka både i storlek och jämn rundhet utmärka sig framför de öfriga. Platsen har här äfven sin betydligaste höjd, och det är här, som de aflångt fyrkantiga högar, om hvilka jag förr talat, förefinnas. — En ar högarna, något öfver 40 steg i omkrets vid roten, samt öfver 4 alnar hög och af en vacker kullrighet, öppnades ofvanifrån, i förmodan, att ett inre stenrör snart skulle möta. Högen bestod, såsom de förra, af grus, genom hvilket man nedträngde till 7 Qvarters djup, utan att ringaste spår till stensättning kunde upptäckas. Gruset började nu likväl blifva mörkt och kolblandadt, och på något öfver 1 qvarters ytterligare djup, sågos i största myckenhet de gröfsta kol, jämte större och mindre ben, samt Någre få vanliga järnnaglar. Detta nära 1 qvarters tjocka grafiager hvilade på 10 till 12 flatagtiga och med synbar omsorg laggda och sammanfogade, större stenar, de der ofvanpå voro mycket sotiga, och hvarå förbränningen således skett. - Öppningen vidgades till lika storlek med stengolfvet, hvilket fanns vara ojämnt rundt, och af nära 5 qvarters tvärdrag; och sedan mörjan blifvit hel och hållen genomfingrad, utan att tecken hvarken till grafkäril, eller annat märkeligt, deri funnits, öppnades golfvet, hvarunder mycket hårdt grus af den kringliggande markens beskaffenhet mötte, och hvilket till nära 1 alns djup undersöktes, utan att något träffades. — Det är påtagligt, att denna hög hör till de aldrayngsta.
Vi hafva i en föregående årgång af Runa omnämdt, att äfven på sydöstra delen af den landthöjd, hvars nordliga sida ofvanbeskrifoa grafvar upptaga, en sträcka af
Källa: Internet Archive ·