Sida 9
Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken
9
kullarna äro försedda med fotkedjor, men stenkretsar eller andra stensällningar finnas här icke. — Nästan midt i flocken, på ett upphöjdt läge, reser sig den största hö-Ben af 18 famnars omkrets vid roten, och jämnt 3 famnars sluttningshöjd. Redan år 1844 hade jag i denna hög begynt gräfning, som likväl då afbröts. Nu återbörjades arbetet medelst upptagande af en öppning från det förr gjorda hålet i högens midt, Samt till dess södra rot. De väldigaste stenar uppbrötos, och mörk, lös jord bortskoflades af två män i fem timmars tid; och man hade hunnit till 7 qvarters djup i hö-Sens midt, utan att det ringaste af märkelighet varsnades. Men deremot sågos mot högens sydvestra sida några kol. Vid närmare undersökning åt detta hållet mötte ett ymnigt lager af vanlig grafmörja, hvilket sannolikt innehöll lemningar efter flere brända lik, och upptogs ur mörjan 30 till 40 vanliga järnnaglar, samt tvänne, med två sådana naglar förenade och hopfästade, plåtar af järn. Skofling och brytning fortsattes, och upptäcktes kort derefter under en stor flat sten en liten svartbhränd och remnad grafkruka af lera, 3 och 3 tum hög. samt upptill 4::dels tum tvärtöfver. Kärilet har tydligen först vid bålbränningen just på det stället, der det nu stod, blifvit brändt. Dess botten, af underlaget skyddad mot elden, är fullkomligen obränd, och derföre mycket spräcklig, lös och flagig. Det innehöll härdt packad, vanlig fin graf-Mmörja, samt vid ena sidan skalet af ett ägg, hvilket på sjelfva kärilet lemnat märke efter sig Ii en mycket ljusblek fläck af ett helt äggs storlek och ungefärliga skapnad”). Helt nära krukan fonnos fyra stycken af ett med större omsorg arbetadt fat af An och väl bränd lera, Styckena, som passa till hvarandra, visa att det fatlika kärilet varit 21:dels tums högt, samt nära om icke fullt 6 tum tvärt öfver, ofvantill. Det tjocka graflagret genomsöktes än vidare, och upptogos derur ytterligare öfver 20 järnnaglar. Jag förmodar, att högens öfriga sluttningsdelar äfven innehålla grafemningar.
På få famnars afstånd sydvest från denna hög är en grafkulle af 8 famnars omkrets vid roten, samt nära 6 qvarters lodrät höjd. Denna fanns vid undersökning utgöra ett af mossa och frodig ljung betäckt rör af stora klumpstenar. Brytningen börjades ofvanifrån, och vidtog på något öfver en alns djup fin och myllblandad sand, hvilken, till tjocklek af omkring 1 qvarter, betäckte en större stenhäll. Denna upplogs med möda, och fanns hafva hvilat på en med omsorg lagd krets af klumpstenar af 5 qvarters tvärdrag. Stenkretsen var alldeles fyld af grafmörja till 11 qvarters tjocklek, och i dess midt stod ett jämnt brändt grafkäril, som saknade öfre kanter, Och hvars botten ågde nära 6 tums tvärdrag. Det innehöll fin och mycket hårdt Packad grafmörja. Den omgifvande mörjan undersöktes granneligen, och intet al metall kunde deri upptäckas; men på en fläck öster i kretsen lågo bland de ovanligt
') Af skalets tunnhet och litenhet kan slutas, att det icke varit hönstgg. Attlikväl höns redan i äldre tider funnits i Norden, visa så väl Jonsboken, som Grågåsen, att förtiga Hensathoris Saga, samt Grettlasagan och Sturlunga Sagan.
2
Källa: Internet Archive ·