Tillbaka Read Runeberg

Runa. Svenska forn-samlingar 1848

Originalsida 8
Originalsida 8
Originalsida 8
Originalsida 9
8–9

Sida 8

Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken

8

hård sammangyttring af grus och lera mötte. Gräfning och stenbrytande fortsattes sålunda, sedan öppningen blifvit något vidgad, till djup af nära 2 alnar, då öfre kanterna af en söndrig större Urna upptäcktes. Med ytersta varsamhet afskildes från henne det omgifvande gruset, och fanns snart, att grafkärilet var inpackadt i ett hårdt tillstampadt lager af lera, hvilket sträckte sig öfver en betydlig vidd af högen, och ägde närmast kring urnan en tjocklek af 41 tum, men eljest i allmänhet 2+ tum Grafkärilet, hvilket, såsom nyss nämndes, saknade öfre kanter, till hvilka tecken ieke eller annorstädes i högen upptäcktes, kunde endast med största möda lossas ur sin lerbädd, den der i smärre stycken ännu fastsitter vid kärilets sidor, lika hård och fast som dessa. Krukans ursprungliga höjd kan icke bestämmas; botten äger nära 1 alns tvärdrag, och är fullt ut 2 tum tjock, samt mycket ojämn och föga bränd. Sidorna aftaga uppåt i tjocklek, och kan kärilet upptill icke hafva varit mindre än 3 qvarter tvärtöfver. Det innehöll endast jordblandad aska, samt fina kol och ben. Sådana förmärktes alls icke närmast omkring krukan, men vid fortsatt varsam gräl ning, för att utröna lerlagrets vidd och beskaffenhet, upptäcktes på detsamma nära + aln söder om krukan en tät mörja af de gröfsta kol och ben, jämte jordblandad aska, hvilken mörja intog en vidd af omkring 6 qvarters tvärdrag. Denna grannsigtigades och fanns innehålla följande, nemligen: trenne stycken skadade, tunna plåtar af mycket Ijus kopparblandning och försedda med små hål i kanterna, förmodligen för fina nitnaglar. Mellan dessa hål ses dubbla streckristningar, men äro plåtarna i öfrigt fullkomligen släta ; en dylik fyrkantig plåt af samma metall med ett hål i hvarje hörn, mellan hvilka och jämte plåtens kanter likaledes ärv dubbla ristningar. I ett af hålen qvarsitter en fin kopparnagel; ett litet, gjutet eller slaget, fyrkantigt Vv smycke af kopparblandning. Framsidan föreställer fyra liljor i kors samt inom dem en liten rundad och slät upphöjning. Smyckets undre, något fördjupade, sida har 1 hvarje af de fyra hörnen elt utåt rundadt och krökt, samt mot ändan spetsigt, spänntorn; en ring af kopparblandning, med omfattande spänntorn af järn; en ovanligt stor nitnagel af järn, i så måtto märkelig, att genom dess ena nit och ett godt stycke in i sjelfva spiken löper ett rundt, ätminstone 1 tum djupt, hål; tvänne fyrkantiga järnskifvor af medelmåttiga hjulniters storlek, hopfogade medelst fyra i hörnen anbringade kopparnaglar, hvilka på ena sidan äro obetydligt nitade, men deremot på den andra — tilläfventyrs framsidan — hafva starkt utstående och prydligt rundade kopparnitar; har troligen omfattat något stycke af läder; sluteligen: fyra smärre delar af en prydligt arbetad kam af ben, å hvilka ses, jämte större och mindre delar af pinnar, flere ristningar i rutor, samt runda hål, i hvilka lemningar efter kopparnaglar tydligen skönjas:

Den förr nämnda grafflocken intager bergets höjd, och äfven i dess ljungbeväxta fördjupningar äro grafkullar, tätt invid hvarandra. Blott ett par af de något större

knl-

Källa: Internet Archive ·