Sida 7
Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken
7
hög, rest sten. I denna högs vestra sluttning gjordes en öppning i det hårda och srofva gruset, som under det 4 tums tjocka ytlagret af mylla eller matjord genast vidtog, hvarvid, på icke mer än 3 qvarters djup, och innan ännu tecken till rör eller förbrända graflemningar varsnats, 3 till fyra stycken af en liten hornkam hittades. Pinnarna äro mycket skadade, och sjelfva skifvan, hvilken är nära en tum bred, har flera runda hål, i hvilka metalltennar — törhända metallringar — setat, efter hvilka afbrutna delar ännu finnas qvar. Noggranna efterspaningar I gruset skedde, utan att något träffades, tills de första rörstenarna på något öfver 5 qvarters djup upptäcktes, då öppningen blef betydligen utvidgad. Röret var det gröfsta jag hittillls sett. 8 till 10 väldiga stenar uppvindades, och hade man hunnit till djup af omkring 24 alnar från högens midthöjd, då spridda kol upptäcktes. Med brytandet fortsattes ännu & aln djupare, och nu mötte en mörk mörja af idel kol, aska och ben. Dess tjocklek uppgick till något öfver 1 qvarter; vidden blef icke undersökt. Spadarna lemnades åsido, och med fingrarna utrönte jag, att i mörjan låg ett till kol förvandladt bräde, eller träskifva, af något öfver 1 tums tjocklek, samt åtminstone 2 alnar långt och något öfver I qvarter hbredt. Det var i kanterna mycket ojämnt, och för öfrigt öfver allt Sprucket i smärre delar, hvadan alldeles ogörligt var, att upptaga det helt. Flere större delar deraf upphemtades likväl, och af dem funnos 3:ne genomdragna med förrostade järnnaglar, af alldeles samma skapnad, som de förut i andra högar funna. Mellan kolet och sjelfva nitarna äro på båda sidor kring en fjerdedels tums mellanrum, sannolikt ursprungligen upptagna af vid förbränningen förgångna delar af träet, och naglarna fylla icke hålen, utan äro mycket glappa; likväl kunna icke nitarna derigenom dragas. — Den ymniga grafmörjan genomsöktes än vidare, och funnos dervid två förrostade broddar af järn, ett otydligt, men såsom det synes, rätt konstigt arbeladt stycke, likaledes af järn, samt slutligen en liten väl arbetad och rödbränd samt slipad perla af finaste lera, och med hål midtigenom. Tecken till något Grafkåril kunde här alls icke upptäckas. Benlemningarnas ovanliga myckenhet ådagalade tydligen, At tvänne, om icke flere, blifvit bär brända.
Vid det sund, som förenar sjöarna Långsjön och Lillsjön i Wårdinge socken och Öknebo härad, äro å hemmanet Sunds ägor, flere ättehögar och kullar, uppkastade på de vestliga bergshöjderna vid nämnde vatten. I medlet af sistlidne September måhad undersöktes några af dem, och börjades gräfningen 1 en hög, hvilken såväl för Silt afskilda läge från den egentliga grafflocken, som för sin ovanligt jämna kullrighet, ådrog sig uppmärksamheten. Högen, belägen 1 en täck björklund i södra sluttningen Af bergshöjden, hade en dikesartad fördjupning kring sig, och ägde vid roten en omkrets af 18 famnar, samt 3 alnars lodrät höjd. En öppning af 2 alnars tvärdrag Sjordes i högens midthöjd, hvarvid de gröfsta stenar, utan ordning laggda, samt en
|
-
Källa: Internet Archive ·