Tillbaka Read Runeberg

Runa. Läsning för fäderneslandets fornvänner 1849

Originalsida 52
Originalsida 52
Originalsida 52
52

Sida 52

Rättelser och Tillägg

50

»Så få vi lika många» — Hur många hade de hvar? Den ena fem, den andra sju.

Anm. Ku är i Gagnef och nordl, orter ut- | talet af ko.

31.

Östergötland. Två skrof och ena skrånta, Sex fötter och ena rompa?

En Ryttare till häst. — (Skrånta = sadel).

32. E Östergötland. Du ser'et,

Jag ser'et, Hela väla ser'et: Och dä finns ej ändå? Himlens slut vid skogsbrynet.

Sid. 47, m. fl. Sid. 49,

Smärre tryckfel torde ursägtas!

P, ÅA.

33. . Östergötland.

Du bör görat,

Du ska” göra't;

Men gör du 'et inte,

Så gör dä sej sjelft? Händernas torkning efter tvagningen.

34. y Östergötland. Fyra virf om hvarf, Atta slirf om slarf: Fyra stå i sky, Fyra visa väg te' by? Vagn med hästar. — (Fyra hjul, åtta hästfötter, fyra öron och fyra ögon.)

Rättelser och T illägg.

Sid. 13, rad. 17 nedifr. står Scarps — läs: Scraps,

Sid. 21. Grimm (Deut. Myth.) uppger Hvitöja såsom Dalska namnet på Matricaria, och sätter det i samband med Baldersbrå (B. ljusa ögonbryn). En sjelftagen och falsk förklaring af teya och läga, som deremot afse de sega, lågiga rötterna; medeltidens ”Hvite tighe.” — D. M. flödar af slika misstag.

Sid. 22, rad. 13 nedifr, står: samf ännu — läs: samt denna ännu.

Sid. 40—49. Med Ö (vanligt o med å-prick öfver) förstår jag det i talspråket åt å dragna ljudet af o, Härmed är dock detta 9 i Vallsångerna, för ingen del fullt förklaradt!

Det feta F, utmärkande folkets tjocka uttal af bokstafven, är i denna år-

ång förbytt till kursift I — med enabanda betydelse.

åt, 24. Här äro, i ordet svålt, två kursiva t, likaledes beteknande det tjocka ut-

talet af t. — ”Kaltt” (i samma gåta) uttrycker fullk. bondeuttalet af ordet, —

Hakå och lakä (i N:o 26) hade hordt stafvats: hakae, lakae, om detta ej ledt till

förvillelse. — I njyst (samma gåla) = ett nystan.

STOCKHOLM, 1849.

NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare,

Källa: Internet Archive ·