Sida 1
Berättelse om anställda gräfningar i Svenska Grafminnesmärken
Berättelse om anställda gräfningar 1 Svenska
Grafminnesmärken.
en Nerikes forngrafvar hafva sina egenheter, och deras utsträckningar inom landskapet, ej mindre än högst skiljaktiga sammansättningar och innehåll, efter olika lägen, tidsåldrar och slägten, berättiga dem att allvarligen granskas. Det norra Nerike har grafvar, som icke finnas i landets öfriga delar; vestra Nerike likaledes sina, och detsamma gäller om landskapet i öster och söder, hvars grifter gemenligen äro yngre och hufvudsakligen likartade med öfriga Svealändernas,
Trakterna närmast kring Hjelmaren — en jämnförelsevis icke urgammal grafbygd — är särdeles rik på sådana Svea-grafvar, några visserligen rätt egna, dock icke af beskaffenhet, att kunna tillskrifvas särskild tid eller särskilta folk, Jag höppas framdeles blifva i tillfälle att om dem tala.
I sistlidne Juli månad företogs gräfning uti en på ägorna till Bärsta by i Mellösa socken af Asker”) härad befintlig ättehög, belägen vid. ändan af en höjd, icke långt från byn, på hvilken höjd 45 till 20 smärre högar och kullar äro tillffinnandes. Högen, som före gräfningen var till alla delar oskadad, ägde vid roten en omkrets af 83 dryga steg, samt 7 stegs sluttningshöjd. Gräfningen börjades ofvanifrån, och fortsattes genom ett tunnt yngre kollager — tilläfventyrs en qvarlefva efter forna Valborgmäss-eldar — till djup af närmare 1 aln, då, sydost i högen, spår förmärktes efter en stenhvälfd öppning, hvilken ledde från högens midt till dess sluttningsyta, der den slutade med några i dagen liggande klumpstenar. Samteliga vid arbetet närvarande vitsordade hvalfvets fasta och konstfärdiga sammansättning; det var väl till större delen ramladt, och den obetydliga återstoden nedstöttes nu af spett och spadar; dock fanns det i höjd hafva uppgått till nära en aln, samt ägt tre qvarters bredd. Äfven golfvet till detta hvalf var med omsorg stenlagdt. Sedan öpningen i högens midt blifvit något vidgad, samt medelst flere utan synbar ordning hopvräkta stora stenars bortförande upptagen till djup af två qvarter under hvalfgolfvet, började, midtför detta, vanlig grafmörja förmärkas. Midtöppningen vidgades än mer, och kol samt aska med ben funnos till betydlig myckenhet och ovanligt stor vidd. Under fortsatt varsam skoffling upptäcktes nu öfre bräddarna af en vanlig svart-bränd grafurna, hvilken frigjordes från omgifvande kol och benlemningar, samt upptogs hel, och fanns vara 11 qvarter hög, samt något öfver 4 qvarter tvärtöfver öpningen; botten, såsom vanligt, något mindre. Kärilet inne-
") Namnet fiones i äldsta bandlingar skrifvet: Asakir, och något sednare: Asaker, .
Källa: Internet Archive ·